Råneås kommande Rosendal?

När jag besöker Stockholm under sommarhalvåret, försöker jag alltid hinna med ett besök på Rosendals Trädgård på Djurgården. Lunch och/eller fika i deras mysiga café, ute eller inne, ger alltid ro för själen. När vi besökte invigningen av Oasen igår, så kändes det nästan som att det skulle finnas förutsättningar för att utveckla något liknande i Råneå, fast i mindre format... Tänk att kunna sitta ute och fika hembakt, kolla på hönsen och kanske köpa med sig lite ägg eller grönsaker. Och tänk vad bra för oss på biblioteket och medborgarkontoret att kunna tipsa många av de turister som besöker oss under sommaren, om ett alldeles speciellt och mysigt ställe?! Eftersom jag vet att Ulla-Britt som leder verksamheten är en driven och positiv person, som gärna utvecklar utifrån nya idéer, så skulle det inte förvåna mig om det kan bli verklighet, kanske nästa sommar? Jag har redan försökt utöva viss påverkan:-) /Lena 

Thomas och Teija

Biblioteket och medborgarkontoret i Råneå har många stammisar från Treklöverns grupp-, stöd- och dagverksamhet. En del kommer för att låna böcker eller gå på datautbildning, andra bara för att kolla läget och prata bort en stund. Några kommer också regelbundet till oss för att utföra enklare sysslor som strimling av papper och blomvattning. Igår hade verksamheten, som leds av den stora entusiasten Ulla-Britt Hagenlöf, invigning av en ny utvidgad del som kallas Oasen. I arbetet med att skapa ett mer meningsfullt liv för de psykiskt och fysiskt funktionshindrade har man under året byggt ett växthus och skaffat höns. Alla har efter förmåga varit med i arbetet. Birgitta och jag passade på att göra ett hastigt studiebesök innan den officiella invigningen, och blev väldigt imponerade av det fina växthuset och de sociala och frigående hönsen. Vi möttes också av många glada och förväntansfulla personer, bl a Thomas (en av våra äldsta biblioteksstammisar) och Teija som arbetar på Treklövern och numera Oasen. Vi fick inte med oss några ägg, men jag hoppas kunna hinna köpa några när jag återvänder från min sommarledighet i mitten av juli. Och jag hade gärna också inhandlat några paprikaplantor, men jag insåg att jag nog först måste ta hand om alla de växter som jag själv sått:-) /Lena  

Bibblan goes Pride

Precis som förra året kommer biblioteken i Luleå att finnas med på Luleå Pride, som startar idag och håller på tills på söndag. En av bokbussarna kommer under lördag mellan 10-15 att finnas stationerad utanför Stadsparken, där festivalen äger rum. Passa på att gå förbi och låna lite böcker och träffa ett gäng trevliga biblioteksmedarbetare som finns på plats, bland annat Martina som jobbar med mig på bibblan i Råneå! Vid ingången till bibliotekets och medborgarkontorets reception har vi ett (som vi tycker) ganska snyggt regnbågsfärgat draperi. Det här draperiet gillar många besökande barn att kika in mellan. Som av en händelse dök denna lilla tjej upp för några dagar sedan, med hatt i matchande kulörer. Hon hade nog ingen aníng om att Luleå Pride var på gång, men hela färgställningen blev verkligen "regnbågig". Om du inte har möjlighet att besöka Luleå Pride i helgen (jag vet, nästan alla Rånebor kommer att prioritera Råneå marknad, som också startar idag...), så kan du i alla fall komma förbi och låna lite hbtq-litteratur på biblioteket. I vår entré finns en spännande blandning böcker som Martina ställt i ordning. Vi ses?! /Lena

Monomani

Det har sagts om Sami Saids andra roman Monomani, att det är en bok om skrivande och skrivkramp, om vad det innebär att vara författare. Det är det förvisso. Men det är också en bok om att söka sin identitet och en berättelse där huvudpersonen Sami funderar mycket över sina (få) relationer. Och det är stundtals en bok med mycket humor. Jag småler ofta under läsningen. Sami uttrycker sina våndor som en kommunikation till Sara, en person som han bara haft skriftlig kontakt med, men som man förstår att han nog egentligen skulle vilja träffa "på riktigt". Han tillbringar mycket tid på stadens bibliotek, och han straffar sig själv på olika sätt, när han inte skrivit tillräckligt bra eller mycket. "Jag gick hemåt efter en sällsynt misslyckad dag. Romanen hade tagit flera steg bakåt. En karaktär hade blivit överflödig och rensats ut. Och jag satt som vanligt vid min dator, åt mina pannkakor med chokladsmet och tittade på teveserier men jag kunde inte sluta tänka på att det var så här resten av mitt liv skulle bli. Aldrig komma någonvart. Till och med min kropp protesterade, jag fick inte ner en pannkaka. Det kändes inte som att jag förtjänade att få äta upp den. Varför skulle jag belöna mig med något sött om jag inte åstadkommit en rad? Jag kastade allihop. Beslöt mig att från och med den dagen inte längre äta choklad. Som straff. Ända tills jag blev färdig." Sami har också svårt att finna arbetsro på biblioteket, eftersom besökarna verkar vara där med alla andra syften än att låna och läsa böcker. "De (besökarna, min anm.), består av personer som pratar i mobiltelefoner på konstiga språk. Mörka människor i massor som alla ser bekymrade ut. De läser inte. Pojkar. Den tuffa stökiga sorten. Flickor. Den tuffa skräniga sorten. De läser inte. Tanter som entusiastiskt ropar, MEN ÄR DU HÄR, VAD ROLIGT ATT SE DIG. Inte till mig." Med facit i hand vet vi att Sami Said blev klar med sin debutroman Väldigt sällan fin, som han brottas med i Monomani. Och att den blev ganska unisont hyllad. Jag tror att man uppskattar Monomani mer om man läst Väldigt sällan fin innan, eftersom det finns ett samband mellan böckerna. Monomani är hur som helst en välskriven och ofta dråpligt rolig bok. Förutom alla scenarier över hur skrivkrampen tar sig uttryck, är det svårt att inte roas också när Samis eritreanske pappa kommer på besök och när Sami gör inhopp som lärarvikarie. Sami Said verkar vara en person som ser på sig själv väldigt mycket med glimten i ögat, även när han skriver om allvarliga saker. /Lena

Handgjort

På den mångkulturella mötesplatsen Västihällan i Råneå lagas det inte bara goda luncher på torsdagar. Det pågår också under vinterhalvåret svenskundervisning tre förmiddagar i veckan och caféverksamhet en kväll i veckan. Hösten 2012 startade dessutom en keramikgrupp upp under ledning av Lena Norman från Kulturskolan. En dag i veckan har man träffats och varit kreativa. Nu finns det möjlighet att beskåda alstren, som finns utställda i vår samlingslokal Sulan i Medborgarhuset. Utställningen pågår under perioden 3-14 juni, och är öppen för besökare under bibliotekets och medborgarkontorets ordinarie öppettider. Har du tur kanske du också får träffa någon av deltagarna, som ofta är på plats hos oss:-) Välkommen! /Lena 

Okända vänner i Malmö

I Råneå gör vi ganska många fjärrlån. Alltså lån av böcker från bibliotek som ligger utanför vårt bibliotekssamarbete i Norrbotten. Ofta handlar det om mer specialiserad litteratur, och böcker som vi lånar in från något universitetsbibliotek. När det för ett par veckor sedan damp ner ett vadderat brev i vår postbox, så trodde jag därför vid första anblicken att det var ett sådant fjärrlån. Det enda som avvek var att vår adress på brevet var handskriven (det brukar den inte vara), och att det var frankerat med vanliga frimärken. Det såg personligare ut på något sätt. När jag så öppnade försändelsen så visade det sig att det inte var någon bok som vi beställt, utan en bokgåva från en bibliotekarie i Malmö: Samisk etnobiologi, en antologi om människor, djur och växter i norr, redigerad av Ingvar Svanberg och Håkan Tunón. På en liten lapp instucken i boken stod det: "Till Råneå bibliotek. Gåva från Rönnens Gymnasiebibliotek i Malmö. Såg att ni saknade denna bok - finns på de flesta andra bibliotek i norr! Hälsningar Inger Ridbäck, bibliotekarie, Malmö stad, Rönnens Gymnasium". Små vänliga överraskningar gör mig glad, så även denna. Även om jag inte med säkerhet kan säga att vi kommer att ha rusning eller stor efterfrågan på denna bok, så är det något väldigt sympatiskt med att en bibliotekarie nere i Malmö bemödar sig om att paketera och skicka en bok upp till Råneå i Norrbotten, för att hon konstaterar att vi är ett av biblioteken i regionen som saknar denna i vårt bestånd. Tack Inger! Vi blev glada:-) /Lena

Elementärt, min käre Watson!

En besökare återlämnar böcker och säger: "När du är klar ska jag fråga om något." När alla böckerna är åter, plockar hon fram ett gammalt kassakvitto. På baksidan av kvittot står det "Markona" och "Författare" skrivet med blyerts. Det ringer inga klockor för mig, så jag söker på "markona" både i bibliotekskatalogen och internetbokhandeln. Ingenting. Jag googlar ordet, men får bara gallimatias till svar. "Äsch, det var inte så viktigt." säger damen men att ställa en fråga till en bibliotekarie (speciellt en bokfråga) det är motsvarigheten till den kastade handsken. En utmaning! "Om vi inte kommer på vilken bok det är så kommer jag ligga vaken och tänka på det i natt." säger jag. Damen skrattar och så fortsätter vi vårt detektivarbete.

"Det kan vara... på "Go´kväll" som jag hörde om den...kanske..." säger damen tvekande och då öppnas en dörr på glänt, någonstans inne i min hjärna. Vad är det jag kommer ihåg? Go´kvälls hemsida letas upp och veckornas boktips rullar förbi. Damen skakar på huvudet. Men så ser jag att damen skrivit ett namn på en annan del av kvittot. "Sven-Olof Karlsson" (sic) står det och dörren i hjärnan glider upp ytterligare en bit. "Kan det vara boken som heter "Porslinsfasaderna?" frågar jag. Visseligen är det väldigt långt från "Markona" men det känns inte helt tokigt ändå. Jag ställer damen i kö på boken och nämner i förbigående för damen och Ulla som jag jobbar med, att det var en recension av just den boken i dagens NSD. Ulla hämtar tidningen för att läsa den och damen går för att låna några ljudböcker istället. Så hojtar Ulla till och visar tidningen för damen. "Men det är ju "Margona" hon heter, en av personerna i "Porlinsfasaderna"! Lugn och tillfredsställelse sänker sig över det lilla stadsdelsbiblioteket. Ytterligare ett bokmysterium är löst. /Ulrika