Vetgiriga och engagerade

I måndags hade vi IT-workshop nere i vår samlingslokal Sulan, för ett gäng inbjudna pensionärer från PRO och SPF. Biblioteksavdelningens IT-samordnare Anders och IKT-pedagogen Sofia visade hur man laddar ner e-böcker, överför MP3-böcker och reserverar böcker på nätet. Jag hörde rykten efteråt om att det var en samling väldigt vetgiriga och engagerade personer som deltog. Tack Anders och Sofia för att ni kom ut och ökade IT-kunskapen hos några av våra 60+:are, och tack till deltagande PRO:are och SPF:are, för att ni visade att det finns stort intresse för att lära nytt i Råneå! /Lena

På många platser samtidigt

De senaste månaderna har jag befunnit mig på många olika platser samtidigt. Inte rent konkret och fysiskt, men i min föreställningsvärld, via litteraturen. Jag har läst många olika böcker parallellt. Inte helt ovanligt, när det gäller mig. Jag gillar att ha flera olika titlar på gång, som jag kan växla mellan, beroende på sinnestämning och dagsform. Skillnaden mot tidigare, har kanske varit att jag haft svårare att komma till avslut den här hösten. Tiden och energin har inte räckt till. Trots allt, ändå: jag har tillbringat tid med Gatti i den afrikanska öknen i Bilal: på slavrutten till Europa. En både spännande och förskräcklig resa, som för min del pågår fortfarande. Vi (jag och Gatti), har hunnit till Libyen nu. Jag har följt Amy Winehouses destruktiva liv i London, skildrat via hennes far Mitch Winehouse. Fantastisk sångerska med tragiskt levnadsöde. Jag har varit i Danmark och Litauen med Lene Kaaberböl i en kriminalhistoria, som visar hur barn kan bli en handelsvara mellan öst och väst, i Pojken i resväskan. Jag har varit med Frida Kahlo i Mexico. Och jag har varit (och är fortfarande) i huvudet på tonårstjejen Joanna i Jenny Jägerfelds ungdomsroman Jag är ju så jävla easy going. Jag har följt med cancerläkaren Peter Strang i hans berättelser om möten med svårt sjuka patienter i Livsglädjen och det djupa allvaret. Möten som ger perspektiv, på livet. Jag har varit i en apelsinlund på Sicilien tillsammans med Eva Clementi och jag har följt Björn Runges familjedrama Det allra enklaste. En del av dessa böcker har jag avslutat, några håller jag fortfarande på med, och ytterligare några helt andra väntar på att påbörjas. Jag hoppas t ex framöver hinna med Augustprisvinnaren Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande, som Ulrika önskade mina synpunkter på. Tills dess kan jag varmt rekommendera alla titlar jag nämnt ovan. Och en bok som jag också läser just nu: Tomas Sjödins Det händer när du vilar, signalerar att det faktiskt är viktigt att ta regelbundna längre pauser, för att i slutändan få något gjort på riktigt. Alltså borde det bli fler genomlästa böcker om jag gav mig själv lite mera (fri) tid. Kanske nästa år?! /Lena