Mirjam och Najibah

På vårt bibliotek sker det många olika möten varje dag. Här sitter Mirjam och Najibah och stickar strumpor. Mirjam är svensk och Rånebo. Najibah kommer från Afghanistan och talar bara persiska. Det spelar ingen roll att Mirjam och Najibah inte talar samma språk. De kommunicerar ändå. Och strumporna är snart klara, och då börjar de på något nytt projekt. / Lena

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Nyligen såg jag ett dokumentärt inslag på TV, där man intervjuade kvinnor i krigets Kongo, som blivit utsatta för upprepade våldtäkter av väpnade grupper. Det var svårt att inte bli berörd. Kvinnorna visade prov på stor styrka, att trots sina fruktansvärda erfarenheter, klara av att träda fram och berätta. Det framgick också att de fann stort stöd hos varandra, och genom att använda sig av teater och musik som läkande kraft. Men de undrade också: Varför får grymheterna fortsätta? Varför är det ingen som gör något? Ser inte världen vad som pågår?

Christina Wahldén, journalist och författare, har skrivit många ungdomsböcker om viktiga samhällsfrågor, ofta kopplat till flickor och unga kvinnor. Den senaste skönlitterära berättelsen, som kom ut i år, I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, handlar om 16-åriga Ombeni, som flytt från krigets Kongo, efter hemska upplevelser av död och övergrepp. Hon hamnar som ensamkommande flykting hos en familj i norra Sverige. Ombeni har till en början svårt att anpassa sig och finna ro i sitt nya liv. Det kan man förstå, om man på näthinnan nästan hela tiden har bilder av sina döda familjemedlemmar, och ansiktena på de gerillasoldater som man själv blivit våldtagen av. Och dessutom oron för de systrar som man inte vet om de lever, och om de i så fall fortfarande är tillfångatagna och utsätts för övergrepp. Berättelsen har dock ett ganska lyckligt slut, och visar att godhet finns.

Wahldén gav 2009 ut en faktabok om sexuellt våld mot kvinnor i väpnade konflikter: Du kan glömma bort ditt eget barn. Boken skrevs på uppdrag av Röda Korset. Wahldén har också besökt Kongo två gånger 2008-2009, i samband med att hon skrev boken. När man läser I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, förstår man att författaren har kunskap om ämnet. Det är en viktig berättelse, som förhoppningsvis kan fungera som underlag för vidare samtal och diskussioner. Kanske har vi alla en Ombeni någonstans i vår närhet? I vårt hyreshus, i vår skola eller på vår arbetsplats? Vågar vi möta henne, som medmänniska och ta del av hennes erfarenheter? Om hon vill dela dem med oss...

Christina Wahldén blev årets vinnare av Teskedsorden, en stiftelse som delar ut stipendier för tolerans, mot fanatism. Utmärkelsen delades ut på Bokmässan i Göteborg i år. /Lena

"Skattens väktare"

En talande gädda, varulvar, pirater, gömda skatter och kluriga barn som hamnar i knipa; vad mer kan en äventyrslysten läsare begära? Serien Hemligheten på Crampton Rock är skriven och fantasifullt illustrerad av Chris Mould. Del 6 i serien har titeln "Skattens väktare" och är liksom de föregående delarna lättlästa, roande och spännande. I denna bok får vi ta farväl av Stanley Buggels och hans vänner, men inte föränn vi har fått följa med på en hissnade upplösning som räddar både ön och dess innevånare för alltid. Eller??? Serien började med "Amiralens arvinge" då Stanely får veta att han är ensam arvinge till en herrgård på ön Crampton Rock. Ön vilar under en förbannelse som gör att innevånarna inte vågar gå ut om natten. Naturligtvis kan inte Stanely eller hans vän Daisy hålla sig inomhus utan ger sig ut för att lösa mysteriet. Detta är upptakten till en hel del spänning men även skratt. Boken passar både tjejer och killar (och äventyrliga vuxna) oavsett ålder (fast kanske inte allt för små barn eftersom det kan bli lite läskigt ibland...)/Ulrika

70-talets mat

Via en av våra biblioteksanvändare fick jag nys om en kokbok som handlar om matlagning på 70-talet av Annika Ingelson och Carl Ehrenkrona. Eftersom jag själv tillhör den generationen var jag naturligtvis tvungen att låna hem boken med undertiteln "Från Flygande Jacob till Hawaii kassler". Förvisso innehåller boken recept från 70-talet, ibland något moderniserade, men den stora behållningen är texterna som förklarar receptens uppkomst och fångar tidsandan. Bland annat att konserverad frukt ansågs lyxigt och att i princip allt kunde täckas med ett lager ost och gratineras i ugnen.

Jag fnissar igenkännande men samtidigt väcks en oroande insikt hos mig. Dessa recept är vad som utgör stommen i min matlagningsrepertoar! Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag växte upp på 70-talet med en mor som ansåg att matlagning var ett nödvändigt ont och därför snabbt tog till sig devisen att allt kan täckas av ost. Som tur var väckte det även en längtan efter "riktig" matlagning hos mig och min syster, så idag klarar vi av att göra det mesta från kalops till sushi. Måhända kommer inte 70-talets matlagningskonst att någonsin räknas som en kulinarisk upplevelse, men jag tror att många i dagens stressade samhälle kan glädjas över receptens enkelhet om inte annat. Dessutom är det faktiskt rätt gott med Hawaiikassler ibland.../Ulrika