Välkommen till Paradiset

Det händer saker i Tunisien och Egypten. Människor har fått nog. Människor går samman och protesterar. Jag kommer av någon anledning att tänka på Jennie Dielemans bok Välkommen till paradiset, som kom 2008. En reportagebok om turismindustrin. En berättelse om de moderna turismströmmarna, från massturismens födelse på Gran Canaria, till dagens chartersuccé Thailand. Boken handlar inte om Tunisien eller Egypten. Men den handlar om turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och om burmesiska flyktingar som bygger hotell i Thailand. Den ställer frågor om varför vi reser och hur. Den beskriver hur semestern som fenomen har utvecklats från politik till upplevelse. Och hur massturismens utveckling i de flesta fall bygger på den rika världens utnyttjande av fattiga människor, där pengarna från turisterna sällan stannar i landet.

Egypten är ett populärt resmål för många svenskar idag. Jag vet inte hur stor andel av resenärerna som funderar på hur landet de åker till styrs, och hur människorna som lever där har det. Inte så många, tror jag. Kanske borde de göra det. Kanske borde de läsa Dielemans bok och reflektera lite över sitt resande. Kanske borde de istället för att bli arga och upprörda över att trippen till all-inclusive-hotellet i Sharm El Sheikh riskerar att bli inställd, visa sin sympati för människorna som protesterar på gatorna i Kairo. /Lena

Vårkänslor!

Det är fredag eftermiddag och tredjeklassare, ystra som kalvar av den bleka januarisolen och plussgrader, invaderar för en stund biblioteket. Infodisken fylls av böcker som snabbt, snabbt ska lämnas igen av mig för att sedan ställas på en vagn och dras ut till de läshungriga barnen. Boktipsen studsar mellan hyllorna, reservationerna rasslar in i katalogen och mitt i allt får jag lära mig vad "bandy-kalas" är (man är i sporthallen, spelar innebandy och käkar pizza). En efter en kommer de för att låna om och låna nytt. Vi småpratar om allt mellan himmel och jord; födelsedagar, husdjur, sport. Sen drar de vidare, en hoper små människor som med sin glädje och nyfikenhet gör mig tårögd av tacksamhet. Vilket underbart jobb man har! Hoppas ni alla får en riktigt trevlig helg./Ulrika

Karins broderier

Jag lånade hem Karins broderier och "råkade" nämna att det här var en bok som jag gärna ville äga. Dagen efter har min fantastiska bonus-son köpt den till mig i födelsedagspresent. Tänk sån tur man kan ha! Det är som inspirationskälla boken främst är tänkt även om den bland annat innehåller en liten broderiskola. Karin uppmuntrar oss att dekorera våra vardagstextilier med till exempel Delsbosöm. Min favorit är munkjackan i påsöm inspirerad av folkdräkterna från Dalarna.

Boken har en tilltalande layout, vackra bilder som inte alltid visar mönstret så tydligt samt enkla beskrivningar av hur man ska göra. Och visst får man lust att ge sig på sina vardagskläder med garn och tråd i högsta hugg! Författaren Karin Holmberg har haft utställningar bland annat på Nordiska museet samt möbelmässan i Milano. /Ulrika

Geraldine

Tack för påpekandet! Geraldine, som Glasvegas sjunger om i låten med samma namn, arbetar nu med försäljning av kringprodukter för gruppen. Det kände jag till, och kunde ha förtydligat. Däremot har jag inte uppfattat att Denise Allan (syster till James), som fungerar som gruppens manager, skulle vara samma person som författaren Denise Mina?! Detta samband kan någon gärna få förtydliga! Släktskap eller ej, både Glasvegas och Denise Mina förtjänar att både lyssnas på och läsas. Och Geraldine är ett fantastiskt vackert namn, eller hur?! /Lena

Glasvegas

På tal om korsbefruktningar, som jag skrev om tidigare. Jag lyssnar på den skotska gruppen Glasvegas. Och jag tänker, att det är nästan som att läsa en kriminalroman av Denise Mina. Tungt, vemodigt och mörkt. Men också så vackert, med strimmor av hopp och ljus. Berörande. Glasvegas låtar uttrycker stor inkänning för det liv som levs på samhällets skuggsida, i Glasgow, Skottland. Extra bra på albumet med samma namn som gruppen från 2008: Geraldine och Daddy´s gone. Lyssna på Geraldine, som är en slags hyllning till en socialarbetare: http://www.youtube.com/watch?v=QGOCEOsBE3w

Den 1 april i år släpps Glasvegas andra album: Euphoric///Heartbreak. Om man vill höra ett smakprov, kan man lyssna på låten The world is yours här: http://www.glasvegas.net/the-world-is-yours/download/

Till sist: Glasvegas nya trummis sedan mitten av december förra året, heter Jonna Löfgren och kommer från Boden. Heja Norrbotten! (Och Skottland!) /Lena

277 sorters kakor

När du tröttnat på dina vanliga kakrecept och söker efter en lite större utmaning i köket, då är Jan Hedhs "277 sorters kakor" boken för dig. Här finns det mesta i kakväg. I vanlig Hedhsk anda duger inga halvmessyrer. Kallvispad vaniljkräm med vanillin är en styggelse och bara den bästa chokladen duger till en riktig Pâtisseerie ganache dvs chokladtryffel. Men tro inte för den skull att de enklaste småkakorna ska slarvas med! Jan Hedh behandlar allt från bondkakor till krokaner med samma kärlek och omsorg. Allt andas kvalité och perfektion.

Recepten kräver en riktigt bra köksvåg för här mäts inte mjöl i deciliter minsann! När jag bläddrar igenom recepten fylls jag av tanken att ta tjänstledigt i 277 dagar och baka en sort ur boken var dag. En sorts kakornas retreat om ni så vill. Det är tyvärr ödets ironi att jag egentligen inte är så särskilt förtjust i att äta kakor. Det är själva beredandet av kakorna som är den verkliga njutningen för mig, något som min omgivning inte verkar allt för bedrövade av. /Ulrika

Korsbefruktningar

När litteraturen fungerar som bäst, kan den förutom en givande läsupplevelse, ge inspiration och lust att läsa också andra texter och författare; som man ännu inte har förstått att man kanske borde ha läst. Den kan också frammana impulser att lyssna på ännu ej upptäckt eller tillfälligt glömd musik, eller kanske att se en fortfarande osedd film. Korsbefruktningar åt alla håll och kanter alltså.

Under min julledighet har jag läst både Keith Richards Livet (2010) och Erica Jongs Förföra demonen: att skriva för livet (2010). Två läsvärda böcker. Båda beskriver ett par färgstarka personligheter: en manlig artist som producerat fantastisk musik, men också dragit i sig lite för mycket droger; och en kvinnlig författare med stor kärlek till litteraturen, men också med stor aptit på män och livet i stort. Båda uppmanar till mod att gå sina egna vägar, och uppvisar återkommande misstro mot auktoriteter. Båda tycks också ha en hel del humor och viss självdistans, när de skriver om sina inte alltid så lyckade val i livet. När jag som läsare tar del av de här berättelserna, tillkommer dessutom en slags extra bonus. Richards får mig genom sina många musikreferenser att börja rota i mina egna och andras skivarkiv. Hur kommer det sig t ex att jag nästan glömt hur fantastiskt det svänger om Fats Dominos låtar Where did you stay, All by myself och Ain´t it a shame?! Jong väcker genom sina litterära utläggningar min nyfikenhet på både Philip Roths Portnoys besvär (1969) och John Updikes Par om par (1969). Korsbefruktningar inom den litterära världen, när den fungerar som bäst; och ytterligare skäl att fortsätta läsa, många olika slags böcker.

God fortsättning på det nya året! /Lena