Poetiska möten

Ja, Cletus gjorde avtryck hos oss som var med i fredags.

"Jag kunde lika gärna ha älskat ett annat språk

om det fallit mig in

Vanvettig plågas jag av kraven att älska

Vem gör underliga saker med oss

Om inte den som tvivlar

Vanvettig plågas jag av kraven att leva

Natten och dagen är övermäktiga

men jag njuter inte av förbindelse

Det som står skrivet håller mig vid liv

Det finns ängslan och smärta

i varje kropp som är frisk"

En av många berörande dikter i Cletus Nelson Nwadikes senaste diktsamling Tankar ur ett lejons gap, som kom ut i år, och som också innehåller flera foton som Cletus själv har tagit. Förutom att Cletus inbjöd oss till ett mycket närvarande samtal om livet, döden och poesin, så gjorde han också intryck på mig i två specifika avseenden. Han inledde sessionen med att hälsa personligt på varje person som var närvarande. Tog i hand och sade något i stil med: "Hej, jag heter Cletus. Vad heter du? Vad roligt att du ville komma hit." Det satte anslaget för resten av föreställningen. Om man vill vara krass, så kan man säga att det var ett pedagogiskt trick, av en person som arbetar som fritidspedagog, och möter unga människor varje dag. Jag tror inte det. Jag tror att Cletus vet att inledningen av ett möte är viktig. Precis som han sa till ungdomarna som var med (fritt tolkat): "Ni vet väl att början av något som man skriver, t ex en dikt, är det viktigaste av allt?" Det andra som gjorde extra intryck på mig, var situationen när Cletus i vår entré stötte ihop med en av våra stammisar (som Ulrika också nämner). En person som inte alltid mår så bra, men som är pigg på att konversera högt även med främlingar, och läser ganska många böcker. Cletus fiskade snabbt fram sin senaste diktsamling, skrev sin signatur och gav boken till personen i fråga. Ville också ta några foton utanför vårt hus. Han såg människan, på riktigt, tror jag.

"En kort svart dikt

När jag dör

vill jag bli begravd

i två gravar

I mina vänners hjärtan

och i en kort svart

dikt"

Så klockrent vackert formulerat. Från Cletus Nelson Nwadikes debutdiktsamling En kort svart dikt. För den som vill möta Cletus poesi från pärm till pärm, så finns flera av hans diktsamlingar att låna på bibblan. Rekommenderas! /Lena

När Nigeria och Småland kom till Råneå

I går hade vi som sagt besök av den nigeriansk/småländska författaren och poeten Cletus Nelson Nwadike. Några elever från årskurs 9, deras lärare samt ett antal trogna biblioteksbesökare samlades med oss i Sulan (en av medborgarkontorets möteslokaler) och fick under en dryg timme lyssna på berättelser och dikter som stäckte sig från den största glädjen till den djupaste sorg. Cletus pratade om det svåra i att börja: han berättar att många av oss väntar på att livet ska börja när det i själva verket har börjat för länge sen. Med sitt tilltal och närvaro får han tiden att bromsas upp och stanna till. Jag kände mig uppslukas och när jag såg mig omkring på den övriga publiken visste jag att de kände likadant.

Efter lunch på Råneskolan återvänder Cletus för att samtala med oss på biblioteket. I entrén till medborgarkontoret träffar Cletus en av våra stammisar som tilltalar honom på engelska i tron att han är asylsökande (det är en arbetsskada som vi på biblioteket/medborgarkontoret också har) men Cletus tar inte illa upp, stannar och pratar och skänker spontant mannen sin senaste diktsamling "Tankar ut ett lejons gap". Lyckan för denna man är fullständig! Jag säger åt honom att han borde börja skriva sina egna dikter och jag menar det faktiskt. Tänk om vi alla skrev dikter istället för att vända det mesta av våra tankar innåt där ingen kan se dem? Jag minns med ens killarna på Strömbackaskolans fordonsprogram som tack vare sin fantastiska svenskalärare Greta Björklund började skriva kärleksdikter. http://www.skolverket.se/sb/d/3665/a/20914 Det är när man träffar på personer som Cletus Nelson Nwadike och Greta Björklund som jag känner hopp för framtiden!/Ulrika

Cletus Nelson Nwadike

Nu på fredag får vi i Råneå besök av poeten Cletus Nelson Nwadike. En person med ursprung i Nigeria, men sedan många år boende i Sverige och Småland. Kom som politisk flykting till vårt land 1990. Har publicerat fem diktsamlingar på Heidruns förlag: En kort svart dikt (1998), Med ord kan jag inte längre be (2000), En sida av regnet som faller (2003), Jag vill inte längre sörja dig (2007) och Tankar ur ett lejons gap (2010). På andra förlag: A short black poem (2006) och barnboken Elefanten i spegeln (2007). Nwadike framträder på Stadsbiblioteket/Kulturens Hus i Luleå på lördag, och vi är glada för att han även kunde tänka sig att besöka oss dagen innan. Vi har bjudit in en grupp niondeklassare från Råneskolan, för att samtala med Nwadike om hans poesi, författarskap och vad hans ursprung i Nigeria har betytt för hans skrivande. Dessutom hoppas vi också att ett antal personer, som själva har ursprung i andra länder, bl a Nigeria, och med erfarenhet av att leva som flyktingar, ska dyka upp och delta i samtalet. Och kanske en och annan Rånebo, med intresse och engagemang för både poesi och internationella frågor. Välkommen Cletus och alla andra! /Lena

Tack Thorsten

Tack Thorsten Flinck, för att du värmde frusna själar på Kulturens Hus i Luleå ikväll. 25 minusgrader ute, men hjärtevarmt inne i Lilla salen. En skön förening av humor, poesi, klarsynthet och teatralisk samhällskritik. Och Kenny Håkanssons gitarrspel som ramade in din röst och sång. Jag blev positivt överraskad. Kanske är du på väg tillbaka till de stora tiljorna igen. Eller för all del, de mindre går lika bra. De där atmosfären är intim och ger plats för begåvade personligheter, om än med något klippta vingar. /Lena

Hanna Hellquist

Jo, jag måste erkänna det. Jag gillar Hanna. Hanna Hellquist, journalist på DN och numera också programledare i SVT:s Jakten på lyckan. Jag gillar hennes värmländska omedelbarhet och direkta pang-på-frågor, som får de mest medietränade intervjuoffer att visa upp oväntade sidor. Jag gillar hennes speciella approach av att kunna vara både fräck och skör, samtidigt. Hennes drastiska, svarta humor. För den som händelsevis inte visste det, så har Hanna också skrivit en bok som kom 2009: Karlstad Zoologiska. En bok om uppväxten med en speciell pappa och många, med betoning på många, olika djur. Kort sammanfattat. Och här kan man göra Jakten på lyckans enkla lyckotest: http://svt.se/2.149217/jakten_pa_lyckan Jag fick det överraskande positiva resultatet "50% lycklig" :-) /Lena

Svindlare mot sin vilja

För ett antal månader sedan hade jag förmånen att höra Frej Lindqvist läsa utdrag ur sin självbiografiska bok och det gav mersmak. När boken sedan dök upp på våra inköpslistor var den ett givet val att beställa till biblioteket. I bokens början är det 40-tal och Finland befinner sig i krig. Pojken Frej är orolig när staden bombas, hans far och storebror är i det militära, brodern som soldat, pappa Erik som jurist. Boken handlar i stor utsträckning om att livsval: att välja och välja bort och sedan stå för konsekvenserna.

Flytten till Sverige efter kriget lämnar pojken Frej i en ständig kamp mellan det rikssvenska som hans far älskar och det sverigefinska som är ständigt närvarande. Är han svensk eller finsk? Kan man vara både och? Inte i omvärldens ögon. Fadern önskar att Frej ska gå i hans fotspår, det militära och det juridiska, men Frej har andra drömmar. Han vill vara Fågel Blå, han vill bli skådespelare. Boken blandar skickligt verklighet och fantasi och det är ofta delarna som handlar om Frej och hans familj som är de allra starkaste. Har ni möjlighet att gå på Norrbottensteaterns soppteater 12:00-13:00 den 18 mars http://www.norrbottensteatern.se/repertoar/soppteater/svindlare-mot-sin-vilja så får ni er både själslig och kroppslig spis /Ulrika

Alla hjärtans dag

Såhär på alla hjärtans dag borde man väl ge ett romatiskt boktips eller två... Problemet för mig är att de böcker som enligt min ringa mening beskriver kärlek och relationer på ett intressant sätt inte tillhör genren "romantik" som sådan. "Tidsresenärens hustru" av Audrey Niffenegger, "Fyrväktaren" av Jeanette Winterson samt "De besatta" av A.S. Byatt är tre vuxenromaner som när jag läste dem, fick mig att stanna upp, läsa om meningar och le eller humma instämmande. Vissa avsnitt framkallade även tårar. Sån är kärleken ibland. Den får oss att stanna upp, le och ibland gråta. Men precis som med en riktigt bra bok, så fyller kärleken (när den är besvarad och ärlig) en även med tacksamhet över att man får uppleva något så fulländat och underbart. Så kärlek och bra böcker önskar jag er alla, vart än ni än är. Inte bara idag, utan alla er levnads dagar/Ulrika

Loranga, Masarin och Dartanjang del 1

Det finns barnböcker som man läser med minst lika stor behållning, om inte större, när man har blivit vuxen. En av dem är Barbro Lindgrens "Loranga, Masarin och Dartanjang". Kanske finns bokvärldens skönaste karaktärer i denna bok. Pojken som heter Masarin är egentligen ganska vanlig fast med en rätt så ovanlig familj. Pappa Loranga gillar att slöa och ligger mest under köksbordet och lyssnar på rock. Lorangas gamla pappa Dartanjang bor i vedboden och oroar sig ständigt för baciller och så Dartanjangs morfar som är så gammal att han bara kan gala som en gök (!) Det är med andra ord upplagt för skratt och äventyr.


Nu finns boken som serie av Sara Olausson. Sara är systerdotter till Barbro Lindgren så hon är "medlem i Loranga-familjen" enlig Barbro och visst märks det. Först är jag orolig att de bilder jag skapat för mig själv när jag läst boken ska krocka med de bilder som Sara tecknat. Det gör de inte och jag gläds istället åt att fler barn (och vuxna!) ska få ta del av den fantasifulla berättelsen. Seriealbumet har nummer 1 så jag antar att det kommer att det bli flera serier om den tokroliga familjen. Det ser jag verkligen fram emot!/Ulrika

Klädbibliotek

Jag har visst missat något! Hörde ett inslag på radions P1 i morse om klädbibliotek i Umeå. Kul idé! Lyssna här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4330730 /Lena