I går hade vi som sagt besök av den nigeriansk/småländska författaren och poeten Cletus Nelson Nwadike. Några elever från årskurs 9, deras lärare samt ett antal trogna biblioteksbesökare samlades med oss i Sulan (en av medborgarkontorets möteslokaler) och fick under en dryg timme lyssna på berättelser och dikter som stäckte sig från den största glädjen till den djupaste sorg. Cletus pratade om det svåra i att börja: han berättar att många av oss väntar på att livet ska börja när det i själva verket har börjat för länge sen. Med sitt tilltal och närvaro får han tiden att bromsas upp och stanna till. Jag kände mig uppslukas och när jag såg mig omkring på den övriga publiken visste jag att de kände likadant.Efter lunch på Råneskolan återvänder Cletus för att samtala med oss på biblioteket. I entrén till medborgarkontoret träffar Cletus en av våra stammisar som tilltalar honom på engelska i tron att han är asylsökande (det är en arbetsskada som vi på biblioteket/medborgarkontoret också har) men Cletus tar inte illa upp, stannar och pratar och skänker spontant mannen sin senaste diktsamling "Tankar ut ett lejons gap". Lyckan för denna man är fullständig! Jag säger åt honom att han borde börja skriva sina egna dikter och jag menar det faktiskt. Tänk om vi alla skrev dikter istället för att vända det mesta av våra tankar innåt där ingen kan se dem? Jag minns med ens killarna på Strömbackaskolans fordonsprogram som tack vare sin fantastiska svenskalärare Greta Björklund började skriva kärleksdikter. http://www.skolverket.se/sb/d/3665/a/20914 Det är när man träffar på personer som Cletus Nelson Nwadike och Greta Björklund som jag känner hopp för framtiden!/Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar