Jag hoppas att jag aldrig glömmer tiden innan jag började jobba på bibliotek. Som trogen besökare sen barnsben var (och är fortfarande) biblioteket för mig en fristad, en mötesplats, en guldgruva, en tröst och en källa till glädje. Jag minns också att jag som besökare bara såg det arbete som skedde vid bokuppsättning och det som utfördes i informationen respektive återlämning/utlån. Rent förnuftsmässigt anade jag att böckerna inte hoppade upp fix och färdiga på hyllorna, men det var först när jag själv började jobba som jag verkligen förstod just hur mycket arbete som görs som man som "vanlig" besökare inte ser (eller lägger märke till).I dag har jag till exempel gått igenom några gamla böcker som en längre tid har stått nere i vårt bokmagasin utan att vara registrerade i datorn. Böckerna tillhörde en gång det som
kallades Råneå sockenbibliotek, men nu är de för gamla och sköra för att kunna lånas ut. Då är det bättre att till exempel skicka dem till Länsmuseets bibliotek dit man får komma och titta i böckerna, men inte låna hem dem. Där tror jag böckerna får det bra. Det är spännande att försiktigt vända de lövtunna bladen, försöka utläsa den snirkliga skriften och låta tanken svindla när man tänker på att det jag håller i min hand nu är över 150 år gammalt. Undrar just vem som lånade hem och läste denna bok då den var ny?/Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar