Glad Påsk!

För alla som vill besöka oss under sin påskledighet, så har vi öppet som vanligt t o m imorgon onsdag. Efter kl. 17.00 imorgon, tar vi dock lite påskledigt fram till tisdag den 26 april, då vi öppnar igen kl. 9.00. Ha en bra påsk & njut av våren, som jag känner är på g! Eller Buona Pasqua, som man säger i Italien, dit jag beger mig imorgon! /Lena

Hangarounds

Jo, det var ett par unga män som ville stanna kvar efter spelningen med Silver Hair Blues Ladies i fredags, för att fota varandra tillsammans med damerna. Yama och Hussein uttryckte stor fascination över att det var ett band med kvinnor som spelade blues. Och att kvinnorna dessutom uppnått en ålder, som innebar att de skulle kunnat vara deras mödrar... Häftigt! Tack för ett uppiggande gig: Monica Sandberg på sång och gitarr, Eivor Bryngelson på munspel och Monika Söderlund på bas! För er som inte hade möjlighet att komma förbi och lyssna, kolla in det här klippet, dock från ett annat speltillfälle, och med en utökad gruppsammansättning: http://www.youtube.com/watch?v=T_VzyRV5sIU Bitchens kvast framfördes dock även i Råneå, och fick många att dra på mungiporna:-) /Lena

En språngbräda

"Råneå och människorna här, har för mig varit en sådan där, vad heter det nu, som man står och hoppar på innan man kastar sig ut i en bassäng?" "En trampolin?!" "Ja, en sådan där som man tar sats ifrån, för att komma högt upp innan man landar i vattnet." "Aha, du menar en språngbräda!" En språngbräda???" "Ja, så heter det på svenska." "Ja, då menar jag att Råneå har varit en språngbräda för mig ut i det svenska samhället!" En komplimang igår, kanske, från en av våra återkommande besökare, en ung man med ursprung i Afghanistan. Denna person lämnade senare biblioteket med böckerna Jämlikhetsanden av Richard G Wilkinson, och I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, av Pontus Herin. Ambition: att fördjupa sig i, som han uttryckte det, "relationer mellan människor och det svenska samhället". Den här unga mannen tillhör för övrigt utifrån sin ålder, målgruppen som vi lobbar mot nu under Världsbokveckan: 20-35-åringar. Men han nöjer sig inte med bara lättviktig humor, som varit årets tema. Han vill ha utmaningar, och ger oss också sådana. Jag vet dessutom, att han kommer att komma tillbaka och vilja diskutera böckerna som han läst, och kanske också tipsa om någon läsvärd poet, kanske från Iran, som vi inte kände till sedan förut. Den här typen av möten får mig att känna att mitt jobb är meningsfullt. Och roligt. Den unge mannen har lovat att komma och lyssna på Silver Hair Blues Ladies som spelar hos oss idag kl. 14.00. En grupp med tre svenska medelålders kvinnor som lirar blues - vilket tillfälle också det att lära sig mer om det svenska samhället - om vad som kan hända på ett bibliotek i Sverige, i Råneå! Kom förbi du också! /Lena

800 upplevelser

Idag delar biblioteken i Norrbotten ut upplevelser! Upplevelser som finns mellan tryckta pärmar, i böckerna! Vi firar Världsbokdagen, lite i förväg... Jag har på den tidiga bussen från Luleå till Råneå, avgång 6.25, försett ett 10-tal resenärer med utvalda titlar. En inte helt ovanlig kommentar, speciellt från män i 20-årsåldern var: "Nej, men jag läser aldrig några böcker. Det är för jobbigt". "Ja, men då tillhör du rätt målgrupp!" svarade jag, och de tittade lite förvånat på mig. "Då kan du börja med någon av de här titlarna: lättsamma och roliga böcker, inte så tjocka heller. Brukar du vara på Facebook?" Jo, det brukade de flesta. Efter lite trevande samtal om varför de inte läste så mycket och sällan besökte biblioteket, tog de flesta ändå emot en bok. Möjligheten att kunna vinna en iPad, om man gick in på Facebook-sidan 800 upplevelser och skrev vad man tyckte om boken, hjälpte nog till. Många yngre kvinnor var mer spontant positiva, och gjorde ett aktivt val av titel, som t ex David Batras Den som inte tar bort luddet ska dö, eller Sara Kadefors Borta bäst. Under hela bussresan hade jag en följeslagare, journalisten Stefan Spjut från Norrbottens Kuriren, som också stannade och följde vår utdelning av upplevelser på busstationen i Råneå två timmar senare. Då deltog även mina medarbetare Maria och Mia från Medborgarkontoret. En kommentar från en rysk man, som tog emot 96 romaner för dig som fortfarande har bråttom var: "Jo, jag gillar svensk humor! Tack!" Han var själv på väg i flygande fläng med sin son i vagn till dagis... En iransk yngre kvinna tog leende och glatt emot Lyckostpulvret och andra sedelärande berättelser av Joanna Rubin Dranger. Min reflektion: kanske kunde det vara relevant att använda mer humor-böcker i svenska-undervisningen för invandrare?! Lite andra infallsvinklar på det svenska?! Många mottagare av böcker var positivt överraskade över att boken de fick kunde behållas, och/eller ges vidare, och upprepade frågan: "Måste jag inte lämna tillbaka den?" Stefan från Kuriren tyckte att vi skulle "marknadsanpassa oss lagom mycket" på biblioteken, och inte sälja ut vår själ med för många jippon. D v s värna litteraturen och kunskapen om den, och upprätthålla biblioteket som en någorlunda rofylld miljö. Du kan vara lugn Stefan, vi ska fortsätta att påminna om bibliotekets grunduppdrag: information och litteratur tillgängligt för alla. Vi ska dock också ibland se på oss själva med lite humor och distans, och vara ute och möta människorna utanför vår egen verksamhet. Genom att som idag t ex dela ut upplevelser. Det ena behöver inte utesluta det andra! /Lena

Silver Hair Blues Ladies

Vi firar Världsbokveckan i humorns tecken, med start på måndag nästa vecka. Attraktionen i Råneå blir i år bandet Silver Hair Blues Ladies från Kalix. De kommer att spela live i Sulan/Medborgarhuset fredag den 15 april mellan kl. 14.00-16.00. Kom förbi och lyssna! Fri entré! Under hela veckan pågår dessutom i biblioteket en boktipstävling - tipsa om en rolig bok, och du är med i utlottningen av både böcker och ljudböcker. Vi säljer också massor av gallrade bilderböcker. Och självklart kommer du att hitta många roliga böcker att låna, som vi gett lite extra framträdande plats i biblioteket under veckan. Kanske kommer du också att möta oss på lite oväntade platser utanför biblioteket:-) Vi ses!/Lena

Igelkotten

Det är något med franska filmer. De är alltid sevärda. De är nästan alltid bra, eller mycket bra. Och de befolkas ofta av människor som känns äkta. Dessutom får de mig att fundera på varför jag inte besöker Frankrike oftare. Igelkotten av Mona Achache, fritt efter romanen Igelkottens elegans, av Muriel Barbery, är inget undantag.

En brådmogen 11-åring, Paloma, beskådar livet genom en filmkamera och tänker på döden. Hon planerar att avsluta sitt liv på sin 12-årsdag. Via kameran studerar hon framför allt sin rika men inte så lyckliga familj: mamman som pratar mer innerligt med krukväxterna än med sin man och sina barn, storasystern som blir smått hysterisk när Paloma spolar ner den i hennes ögon lidande guldfisken i toaletten, för att befria den från sitt meningslösa liv. Paloma betraktar och besöker också den medelålders portvaktsfrun längst ner i huset, och en nyinflyttad granne med ursprung i Japan. Oväntade möten och vänskapsband uppstår. Kanske också en spirande kärleksrelation. Men så kommer döden. Som så ofta, olämpligt och oväntat.

"Det viktiga är inte att man dör, utan vad man gör när man dör. Renée - vad gjorde ni när ni dog? Ni var redo att älska. " Palomas ord avslutar filmen. En sorglig slutsats, eller en anmodan om att leva livet fullt ut under tiden som det pågår? Se filmen! /Lena