En språngbräda

"Råneå och människorna här, har för mig varit en sådan där, vad heter det nu, som man står och hoppar på innan man kastar sig ut i en bassäng?" "En trampolin?!" "Ja, en sådan där som man tar sats ifrån, för att komma högt upp innan man landar i vattnet." "Aha, du menar en språngbräda!" En språngbräda???" "Ja, så heter det på svenska." "Ja, då menar jag att Råneå har varit en språngbräda för mig ut i det svenska samhället!" En komplimang igår, kanske, från en av våra återkommande besökare, en ung man med ursprung i Afghanistan. Denna person lämnade senare biblioteket med böckerna Jämlikhetsanden av Richard G Wilkinson, och I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, av Pontus Herin. Ambition: att fördjupa sig i, som han uttryckte det, "relationer mellan människor och det svenska samhället". Den här unga mannen tillhör för övrigt utifrån sin ålder, målgruppen som vi lobbar mot nu under Världsbokveckan: 20-35-åringar. Men han nöjer sig inte med bara lättviktig humor, som varit årets tema. Han vill ha utmaningar, och ger oss också sådana. Jag vet dessutom, att han kommer att komma tillbaka och vilja diskutera böckerna som han läst, och kanske också tipsa om någon läsvärd poet, kanske från Iran, som vi inte kände till sedan förut. Den här typen av möten får mig att känna att mitt jobb är meningsfullt. Och roligt. Den unge mannen har lovat att komma och lyssna på Silver Hair Blues Ladies som spelar hos oss idag kl. 14.00. En grupp med tre svenska medelålders kvinnor som lirar blues - vilket tillfälle också det att lära sig mer om det svenska samhället - om vad som kan hända på ett bibliotek i Sverige, i Råneå! Kom förbi du också! /Lena