Onda stenar

Italien och Sardinien. Jo, jag är fortfarande där, har lite svårt att släppa ämnet. Passar därför på att tipsa om en bok: romanen Onda stenar, skriven av en kvinnlig italiensk författare, Milena Agus, född i Genua av sardiska föräldrar, men bosatt i Cagliari på Sardinien. Boken är utgiven 2006, och kom i svensk översättning förra året. Berättelsen utspelar sig både på Sardinien och det italienska fastlandet, huvudsakligen i mitten av 1940-talet. Huvudperson är en originell kvinna, berättarjagets farmor, som har svårt att finna kärleken, och vars olycka tar sig olika uttryck, både fysiska och psykiska. En mycket närvarande och inkännande beskrivning av vad det kan innebära att vara kvinna och dessutom avvikande från traditioner och normer. I det italienska samhället förr i tiden, men kanske till viss del även idag? Kanske också hos oss? Om längtan efter kärlek och synen på galenskap. Berättelsen visar också hur barn ofta kan känna sympati för de udda människor, som andra vuxna betraktar med skepsis och förakt. Berättarjaget (barnbarnet), skriver träffande om galenskap, i slutet av boken: "Mamma tror nämligen att i en familj måste någon gripas av oordningen, för livet är gjort så, en balans mellan de båda, annars stelnar världen och stannar. Om vi kan sova på natten utan mardrömmar, om pappas och mammas äktenskap alltid har varit molnfritt, om jag gifter mig med min första kärlek, om vi inte drabbas av panikattacker och inte försöker ta livet av oss eller kasta oss i sopcontainern eller skära oss, så är det farmors förtjänst, för hon har betalat för oss alla. I varje familj finns det någon som betalar priset för att balansen mellan ordning och oordning ska upprätthållas och världen inte ska stanna." Kan det vara så? Är det en grym formulering? Läs boken och fundera! På köpet kommer ett stycke historieskrivning kopplat till Italien och Sardinien. Och det på bara 98 sidor. /Lena