Det enda som egentligen händer oss

Jag gillade verkligen Merete Mazzarellas "Resa med rabatt" där hon berättar om tiden före och strax efter sin pension från tjänsten som professor i nordisk litteratur, så jag kastade mig genast över hennes senaste bok "Det enda som egentligen händer oss". Det har gått en tid sen pensionsdagen. Merete har hunnit byta både livskamrat och bostad och där den förra boken hade en stark, röd tråd som löpte lätt över alla sidor, är denna bok präglad av uppbrott och avbrott. En tanke avhandlas på några rader eller sidor och sen hoppar hon vidare till något oftast helt annat. Merete har mycket klokt att fundera över, men jag kämpar för att hänga med i hennes spår. Jag tänker på en bekant till mina föräldrar som på frågan om hur dagarna såg ut som pensionär svarade - Vi letar saker...

Det verkar som om Merete också virrar runt lite, men det är ett behagligt virrande. Kanske befinner hon sig i "mellanrummet", den tid man upplever när man lämnat något välbekant för något nytt och främmande. Det är en tid av förvirring och nyorientering. En tid att ställa frågor men också acceptera att de kanske väcker ännu fler. Man ska vara aktsam om"mellanrummen" i livet. Vem vet, kanske bli de en dag till en bok?/Ulrika