I rörelse

Idag jobbade Mia sin sista dag på medborgarkontoret, för från och med måndag så jobbar hon på ett annat ställe. Nya arbetskamrater, arbetsuppgifter och utmaningar väntar och vi sa hej då med blommor och ett kort. Det kändes som om vi borde ha sjungit något för henne, men ingen av oss kom på vad. Kanske var det lika bra.  Jag tycker det var alldeles nyss som Mia började vikariera på medborgarkontoret, men tiden går ju fort när man har roligt. Nu ska jag snart tillbaks till Gammelstad och en ny person ska börja jobba på medborgarkontoret. Hur morgondagen kommer att se ut vet ingen av oss.

Det enda man kan vara riktigt säker på är att en gång är livet slut, men innan dess så kommer det att vara i ständig förändring. Ibland tar det stora hopp, ibland myrsteg, men framåt går det likaväl. Jag tog själv ett stort kliv iväg från Råneå, bara för att smyga tillbaka så fort Lena fick chansen att göra ett hopp för egen del. Det har varit ett rent nöje att få jobba med dig Mia och vi kommer att sakna dig. Men jag gläds för din skull och tycker att du förtjänar allt gott. Jag säger tack och på återseeende med den dikt som jag och Martina mumlade en bit av, i brist på sånger att sjunga./Ulrika

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.