Eid Al-Adha

När våra muslimska vänner i Råneå firar sina högtider, så blir vi ofta involverade, på ett positivt sätt. Idag kom denna leverans av bakverk, som synes innehållande både svenska kanelbullar och någon form av rullar med arabisk touch. Det är Eid Al-Adha som firas, till minne av Ibrahims villighet att offra sin son enligt Guds order (enligt Koranen). Denna högtid firas årligen och infaller på den 10:e dagen i månaden av Dhul Hijja, enligt den islamiska månkalendern. Det är också dagen efter det att pilgrimerna är klara med hajj, den årliga vallfärden till Mekka. Många offrar också ett får som skänks till fattiga människor.Tack för att ni delar era festligheter med oss:-) /Lena

Låna, låna, låna!

Passa på att förse er med böcker, tidskrifter, ljudböcker och andra medier, innan vårt biblioteksdatasystem i Luleå Kommun stängs ner för konvertering nu på fredag! Vi går från Book-It till Mikromarc. Det innebär att det inte går att låna, återlämna eller reservera några böcker under perioden 26 oktober t o m 5 november. Öppettiderna varierar under denna period på våra olika bibliotek. I Råneå kommer vi tillsammans med medborgarkontoret att ha ordinarie öppettider alla dagar, förutom fredag 2 november då vi stänger kl. 12 och måndag den 5 november då vi har helstängt. Naturligtvis vill vi gärna att ni besöker oss även om systemet ligger nere. Det går ju t ex alldeles utmärkt att läsa en eller flera böcker inne på bibblan, fast man inte får låna hem dem. Det går ju också bra att läsa dagstidningar och tidskrifter, eller spela schack. Eller låna våra datorer på informationstorget. Eller bara komma in och säga hej till oss:-) Den 6 november är det tänkt att allt ska fungera som vanligt igen, fast med ett nytt datasystem. /Lena

Martina & Derek

Kom inte och säg att man inte kan ha roligt på jobbet! Tillsammans med sina besökare! Så här glada var i alla fall Martina och Derek när de fikade fair i torsdags förra veckan. Ett 50-tal besökare totalt passade under eftermiddagen på att dricka en kopp rättvisemärkt kaffe eller te och inta kakor med ingefära- eller chokladsmak hos oss i vår entré. Nej, det blev ingen marsipantårta denna gång... Och de flesta svarade också på frågorna i vår fairtrade-frågesport. Vinnarna meddelas snart:-) /Lena

Vi fikar fair!

Imorgon deltar biblioteket och medborgarkontoret i Råneå i Fairtrade Challenge, som anordnas av Fairtrade Sverige för fjärde året i rad. Målet är att en halv miljon människor ska fika med fairtrade-märkta produkter under en och samma dag. Förra året deltog vi mera internt, genom att fika tillsammans med övriga verksamheter i vårt Medborgarhus. I år inbjuder vi även alla våra besökare att fira med oss. Så välkommen imorgon torsdag mellan kl. 14.00-16.00! Vi bjuder på kaffe, te, kakor, frågesport och trevligt sällskap:-) Och den som fikar fair för första gången imorgon, kanske får lust att göra det till en vana och fortsätter av bara farten... Då gör du ännu större skillnad för odlare och anställda i de länder där fairtrade-märkta produkter produceras. /Lena

Kurt kurir

Folket i norr har tröttnat på att betala skatt för operahus och vägbyggen i den södra delen av landet. De har bestämt sig att man ska bryta sig loss och bli självständiga. I den södra delen av landet bekräftas myten om de hemska nordborna som älskar djur och natur men dödar och skövlar allt annat i sin väg. För att inte viktiga knutpunkter i norr och naturtillgångar ska falla i rebellernas händer behövs en kurir som bär fram ett viktigt meddelande till en av hamnarna i norr. Uppdraget är farligt och landets hela framtid vilar i en mans händer...

Låter detta som en spännande triller? Det är det också men den räknas som en barnbok och är skriven av den norske författaren Erlend Loe. Serien om truckföraren Kurt har på senare år skapat visst huvudbry bland oss biblioteksfolk. Är detta verkligen barnböcker? Föregångaren "Kurt i Kurtby" som berör ämnen som religiösa sekter, hjärntvätt och mord, gjorde att en del har placerat boken tillsammans med Erlend Loes vuxenlitteratur. Då och då dyker det upp böcker som marknadsförs som en barnbok, men där innehållet roar vuxna mer än den tilltänkta målgruppen. Så känns det med Kurtseriens senaste böcker. I "Kurt kurir" vimmlar det av underfundigheter och referenser till företeelser som jag misstänker går barnen förbi. Som vuxen kopplar man direkt till världens många oroshärdar, den ökande individualiseringen, barn som far illa när de lämnas utan vuxenstöd osv.

Som vanligt i Loes böcker, både barn- och vuxenlitteratur, lockas man ofta till skratt men skrattet fastnar lika lätt i halsen. Och sen börjar man fundera... Kanske är Erlend Loes barnböcker för dagens barn det som Tove Janssons böcker var för mig när jag var liten. Då läste jag dem som uteslutande spännande historier, men som vuxen uppskattar jag framför allt de filosofiska aspekterna och karaktärsbeskrivningen. Erlend Loes senaste roman "Fvonk" ligger där hemma och väntar på mig. Jag tror jag fortsätter in i den skruvade men samtidigt vardagsrealistiska värld som Loe skapat. /Ulrika

Mo Yan

Nej, i år hade ingen av oss på bibblan i Råneå läst årets nobelpristagare i litteratur: Mo Yan från Kina. Och tyvärr hade vi inte ett enda exemplar av hans översatta böcker i vårt bestånd heller. Men vi har beställt, förra veckan! Så om du är intresserad av att bilda dig en egen uppfattning om denne kinesiske författare, så går det bra att redan nu reservera någon av de två titlar som vi köpt: Vitlöksballaderna och/eller Ximen och hans sju liv. Beräknad leverans den 1 november. /Lena

Krigsgenerationen

Dokumentärradio i P1. Radio när den är som bäst. Ofta. Som t ex i söndags på eftermiddagen, när man sände programmet Krigsgenerationen av Sara Lundin. En dokumentär som genom närgångna samtal med berörda, berättade om hur HIV-epidemins första år på 80-talet på många sätt påminde om ett krig. Om unga män som kastades in i mycket plågsamma livssituationer. Om människor vars överlevnad stod på spel i samband med en HIV-diagnos, samtidigt som många blev ifrågasatta och föraktade utifrån sin sexuella läggning. Hur det drabbade anhöriga och vänner. Det är mycket HIV, aids och 80-tal i fokus nu. I många medier och i många samtal. Mycket Jonas Gardell. Jag läste ut hans bok Torka aldrig tårar utan handskar för några dagar sedan. Första delen i en planerad trilogi. Igår sändes första delen av tre i SVT 1 av filmatiseringen av den första boken. Utifrån alla lovord och hyllningar som Gardells bok fått, blev jag faktiskt lite besviken när jag läst klart. Ämnet är jätteviktigt och Gardell skriver helt OK, men han lyckas inte beröra mig SÅ MYCKET som jag uppfattat att han gjort med många andra läsare. Kanske är texten ibland lite för högtravande i min smak. Kanske blir det emellanåt lite för uppfostrande/upplysande attityd med alla insprängda faktatexter mitt i det skönlitterära. Jag vet inte. Filmatiseringen fungerar bättre, även om det teatrala och i mitt tycke överpedagogiska tonfallet poppar upp även här ibland. Kanske är Gardells största insats med boken Torka aldrig tårar utan handskar, att många diskuterar de här frågorna nu. Att en ny generation får ta del av vad som hände på 80-talet. Att vi kan fundera på om och i så fall vad vi lärt av historien. Och kanske hade radions P1 inte sänt dokumentären Krigsgenerationen just nu, om det inte varit sådant fokus på Gardell och hans bok. Den mamman och prästen som i dokumentären berättar historien om sin HIV-smittade och förlorade son berörde faktiskt. På riktigt. Lyssna gärna. Och läs för all del Gardells bok också. /Lena

Lilla döden hälsar på

2010 fick Kitty Crowther ALMA-priset till Astrid Lindgrens minne. När jag läser bilderboken "Lilla Döden hälsar på" tänker jag att Astrid skulle verkligen ha gillat det här. Ja det låter kanske konstigt, men i Kittys magiska värld är döden ett barn som gör sitt bästa för att de människor hon hämtar (för Döden är en hon) ska bli väl omhändertagna.

De flesta som Lilla Döden hämtar är rädda och gråter, men en kväll kommer Lilla Döden för att hämta Elsewise och hon är inte alls rädd. Tvärt om! Elsewise är en flicka som varit sjuk och haft mycket ont, så hon följer glatt med till de dödas land. I slutet av berättelsen får både Lilla Döden och människorna som ska dö det mycket bättre tack vare Elsewise.

Att skriva och rita om döden och om barn som är sjuka och dör måste vara svårt, men Kitty Crowther kan konsten att göra det svåra trösterikt. Berättelsen känns både klassisk och modern på samma gång. Sparsmakade men ändå uttrycksfulla illustrationer följer texten fint och förstärker de korta meningarna. En berättelse att läsa och prata om tillsammans./Ulrika