Femtio nyanser av...

Jag är förkyld och sängliggandes när jag läser ”Femtio nyanser av honom” samt ”Femtio nyanser av mörker” av E. L James.  De passar perfekt när hjärnan inte riktigt orkar med Tranströmska formuleringar. Det är lättläst men inte särskilt bra översatt. Det gör däremot att litteraturvetaren i mig går igång på högvarv och analyserar (om inte femtio) så i alla fall en hel del nyanser i böckerna. Handlingen är i det närmaste klassisk: ung, oerfaren kvinna (oskuld) träffar av en slump på rik, snygg man med mörka begär och hemligheter. Hon blir kär, han har svårt med närhet. Hon tvekar, han jagar. Hon gör slut och gråter. Han söker upp henne igen och... Spänningen är olidlig!

Förutom översättarens fantasilöshet bland annat när det gäller huvudpersonens utrop (skulle verkligen en kvinna i 20-årsåldern utbrista ”Herrejävlar!”) är Anastasia så naiv att man kan tro att hon just klivit ut ur en Jane Austenroman. Men Mr. Gray väcker hennes åtrå så det står härliga till! I dessa beskrivningar blir det uppenbart att grunden för boken är en kvinnlig sexfantasi, starkt influerad av porrfilmer. Det går för Anastasia om och om igen, bara Mr. Gray så mycket som petar på henne och hon visar sig vara en naturbegåvning när det gäller sex, trots att hon är oskuld och inte har en aning om vad BDSM är. Det här är säkert mums för vissa, men jag suckar bara lite trött åt allt bitande i läppar, himlande med ögon, inre gudinnor och inte minst Harlekinspråket med kvinnor som möss och män som rovdjur d.v.s. ”pep hon” och ”morrade han”.

Ryktet om böckerna som ”ekivoka” (uttryckt av en man 60+) gör att både män och kvinnor verkar intressera sig för ”Femtio nyanser…”, men enligt min mening är det här främst riktat mot kvinnor, med andra ord tantsnusk. Okej då, tjejsnusk… Mitt receptfria råd om det är erotik man är ute efter, är att istället läsa Anais Nin. Tycker man att det är för vanilj, så finns bland annat de Sades böcker eller ”Berättelsen om O” av Pauline Réage att tillgå. Nätbokhandlarna har ”erotisk litteratur” som en undergrupp till skönlitteratur för den som vill söka upp fler lästips i genren.

Sexscenerna är fler i del två,”Femtio nyanser av mörker”, men jag kommer på mig själv med att skumma förbi dem eftersom de ärligt talat är rätt enformiga. Det som gör att jag läser vidare är själva grundhandlingen. Man vill veta vad det är som har format Mr. Gray till den han är idag och man vill veta hur det ska sluta. Varför har han så svårt med beröring? (litteraturvetaren gör en mental anteckning om ”Prins Hatt under jorden”.) Kommer Anastasia att omvända honom, lösa upp alla knutar (!) som psykologen inte klarat av? För att tala klarspråk: Kommer de att leva lyckliga i alla sina dagar? Nog för att prinsen saknar häst, men en massa piskor har han i alla fall. Kommer jag att läsa del tre?  Definitivt./ Ulrika