Elementärt, min käre Watson!

En besökare återlämnar böcker och säger: "När du är klar ska jag fråga om något." När alla böckerna är åter, plockar hon fram ett gammalt kassakvitto. På baksidan av kvittot står det "Markona" och "Författare" skrivet med blyerts. Det ringer inga klockor för mig, så jag söker på "markona" både i bibliotekskatalogen och internetbokhandeln. Ingenting. Jag googlar ordet, men får bara gallimatias till svar. "Äsch, det var inte så viktigt." säger damen men att ställa en fråga till en bibliotekarie (speciellt en bokfråga) det är motsvarigheten till den kastade handsken. En utmaning! "Om vi inte kommer på vilken bok det är så kommer jag ligga vaken och tänka på det i natt." säger jag. Damen skrattar och så fortsätter vi vårt detektivarbete.

"Det kan vara... på "Go´kväll" som jag hörde om den...kanske..." säger damen tvekande och då öppnas en dörr på glänt, någonstans inne i min hjärna. Vad är det jag kommer ihåg? Go´kvälls hemsida letas upp och veckornas boktips rullar förbi. Damen skakar på huvudet. Men så ser jag att damen skrivit ett namn på en annan del av kvittot. "Sven-Olof Karlsson" (sic) står det och dörren i hjärnan glider upp ytterligare en bit. "Kan det vara boken som heter "Porslinsfasaderna?" frågar jag. Visseligen är det väldigt långt från "Markona" men det känns inte helt tokigt ändå. Jag ställer damen i kö på boken och nämner i förbigående för damen och Ulla som jag jobbar med, att det var en recension av just den boken i dagens NSD. Ulla hämtar tidningen för att läsa den och damen går för att låna några ljudböcker istället. Så hojtar Ulla till och visar tidningen för damen. "Men det är ju "Margona" hon heter, en av personerna i "Porlinsfasaderna"! Lugn och tillfredsställelse sänker sig över det lilla stadsdelsbiblioteket. Ytterligare ett bokmysterium är löst. /Ulrika