Vetgiriga och engagerade

I måndags hade vi IT-workshop nere i vår samlingslokal Sulan, för ett gäng inbjudna pensionärer från PRO och SPF. Biblioteksavdelningens IT-samordnare Anders och IKT-pedagogen Sofia visade hur man laddar ner e-böcker, överför MP3-böcker och reserverar böcker på nätet. Jag hörde rykten efteråt om att det var en samling väldigt vetgiriga och engagerade personer som deltog. Tack Anders och Sofia för att ni kom ut och ökade IT-kunskapen hos några av våra 60+:are, och tack till deltagande PRO:are och SPF:are, för att ni visade att det finns stort intresse för att lära nytt i Råneå! /Lena

På många platser samtidigt

De senaste månaderna har jag befunnit mig på många olika platser samtidigt. Inte rent konkret och fysiskt, men i min föreställningsvärld, via litteraturen. Jag har läst många olika böcker parallellt. Inte helt ovanligt, när det gäller mig. Jag gillar att ha flera olika titlar på gång, som jag kan växla mellan, beroende på sinnestämning och dagsform. Skillnaden mot tidigare, har kanske varit att jag haft svårare att komma till avslut den här hösten. Tiden och energin har inte räckt till. Trots allt, ändå: jag har tillbringat tid med Gatti i den afrikanska öknen i Bilal: på slavrutten till Europa. En både spännande och förskräcklig resa, som för min del pågår fortfarande. Vi (jag och Gatti), har hunnit till Libyen nu. Jag har följt Amy Winehouses destruktiva liv i London, skildrat via hennes far Mitch Winehouse. Fantastisk sångerska med tragiskt levnadsöde. Jag har varit i Danmark och Litauen med Lene Kaaberböl i en kriminalhistoria, som visar hur barn kan bli en handelsvara mellan öst och väst, i Pojken i resväskan. Jag har varit med Frida Kahlo i Mexico. Och jag har varit (och är fortfarande) i huvudet på tonårstjejen Joanna i Jenny Jägerfelds ungdomsroman Jag är ju så jävla easy going. Jag har följt med cancerläkaren Peter Strang i hans berättelser om möten med svårt sjuka patienter i Livsglädjen och det djupa allvaret. Möten som ger perspektiv, på livet. Jag har varit i en apelsinlund på Sicilien tillsammans med Eva Clementi och jag har följt Björn Runges familjedrama Det allra enklaste. En del av dessa böcker har jag avslutat, några håller jag fortfarande på med, och ytterligare några helt andra väntar på att påbörjas. Jag hoppas t ex framöver hinna med Augustprisvinnaren Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande, som Ulrika önskade mina synpunkter på. Tills dess kan jag varmt rekommendera alla titlar jag nämnt ovan. Och en bok som jag också läser just nu: Tomas Sjödins Det händer när du vilar, signalerar att det faktiskt är viktigt att ta regelbundna längre pauser, för att i slutändan få något gjort på riktigt. Alltså borde det bli fler genomlästa böcker om jag gav mig själv lite mera (fri) tid. Kanske nästa år?! /Lena

Egenmäktigt förfarande

Det ska sägas med en gång; jag har lite svårt för Lena Andersson när jag läser hennes debattartiklar eller ser henne på tv. Visserligen är det uppfriskande med en person som hårdnackat står fast vid sina ideal, men i vissa fall är hon farligt nära fanatikerns uttryck. Det är en av anledningarna till att jag inte har orkat ta mig igenom någon av hennes tidigare verk. Men det som gör att jag läser vidare i hennes senaste roman är formuleringar som:

”Kärleken är en hungrig best. Den lever av beröring, upprepade försäkringar och ögat som ser in i ett annat öga. När ögat är väldigt nära det andra ögat ser inget av ögonen någonting.”

 

En person som kan uttrycka sig så kan jag förlåta mycket. Och jag förstår varför hon blev årets Augustprisvinnare i romanklassen. Som undertiteln säger är detta en kärleksberättelse. Fast jag skulle nog hellre kalla den en förälskelseberättelse eller en berättelse om besatthet. Den utspelar sig under ett år då poeten och essäisten Ester Nilsson träffar konstnären Hugo Rask. Hon blir snabbt förälskad men han har ”en kvinna i varje hamn” något som Ester med kärlekens blinda ögon inte ser (eller vill se). Vi får följa Ester då hon kastas fram mellan hopp och förtvivlan. Det är effektfullt när man gång på gång får uppleva krocken mellan Esters analytiska tänkande och hennes känsloliv och jag tror nog att många kommer att känna igen sig. Jag hoppas dock att Ester Nilsson (och alla andra för den delen) någon gång får uppleva äkta kärlek och inte bara den som ger ångest och magont. Det är nämligen något helt annat./Ulrika

PS: Jag skulle tro att Lena också har läst eller ska läsa "Egenmäktigt förfarande". Kanske kommer det ett nytt blogginlägg så småningom med hennes tankar om romanen.:DS

Som ni kanske har märkt så har både jag och Lena mycket att göra, så det har inte blivit mycket bloggande. Det är lätt att läsningen får stå tillbaka under dessa perioder i livet, men det finns lösningar på det också. En sådan lösning är att hitta relativt tunna böcker, men med stort innehåll. Nu senast blev det Kim Thúys utmärkta roman "Mãn". Kanske känner ni igen författaren från förra succén, "Ru". Författaren föddes i Vietnam men flydde under kriget och hamnade slutligen i Montreal. Det är också där en stor del av handlingen i den senaste romanen utspelar sig. "Mãn" syftar på huvudpersonens namn, som på vietnamesiska betyder bland annat "alla önskningar har gått i uppfyllelse". I textens ytterkanter återfinns genom hela boken ord på vietnamesiska och dess översättning, vilket ger ytterligare en dimension till berättelsen.

Som läsare får man uppleva olika typer av kärlek; moderkärleken, den frånvarande kärleken, kärleken till mat och hemlandet och den passionerade kärleken. Allt är skrivet på ett lätt och vackert språk. Kim Thúy kan konsten att måla bilder med outtalade ord så att man anar hur framtiden kommer att se ut. Som när Mãn och hennes blivande make (ett arrangerat äktenskap)för första gången ska träffas på tu man hand. De går till en stenbänk för att sätta sig och det ligger klarröda blomblad på hela ytan. Mannen sopar undan bladen på den plats han ska sitta, men gör det inte för henne.
"Jag förblev stående och betraktade honom, och tyckte det var synd att han inte kunde se sig själv omgiven av alla blommor. Jag insåg i den stunden att jag alltid skulle förbli stående, att han aldrig skulle tänka på att bereda plats åt mig vid sin sida eftersom han bara var en ensam och isolerad man."
Jag får känslan av att sättet att skriva ändrar sig genom boken beroende på vad det är Kim Thúy berättar. Inledningen känns poetisk och kort i tonen, medan delen som innehåller mycket matlagning känns mer "pratig" och nästan lite "Sex in the city" om den framgångsrika unga kvinnan i storstaden. Slutet återgår till den poetiska stilen som så väl passar in när man berättar om kärlek som inte känner några gränser. Mycket läsvärd/Ulrika

Vår vän Vicente...

...som var en stammis hos oss på biblioteket fram tills i våras, då hans familj flyttade till Älvsbyn, har återvänt till oss för en veckas PRAO. Vi är SÅ glada för det:-) Igår hjälpte Vicente oss med att montera ihop ett av våra nya mediatorn, och idag har han placerat ut ny skönlitteratur i samma torn. Bra jobbat! Kuriosa: Vicente tillhör de som hade läst årets nobelpristagare i litteratur, Alice Munro, innan hon fick priset. Det är vi lite imponerade av, när man "bara" är 16 år:-) /Lena

Om livet med ibland

Det är söndag och jag har just plockat fram spelschemat för Luleå Hockey åt en besökare. Det blev lite prat om lagen, vilka som kanske vinner nästa match och hur det var att spela hockey på 60-talet. Hade du frågat en politiker om det är "biblioteksarbete" så tror jag du fått ett nekande svar. Information, ja visst, men det där lilla extra, att intressera sig för människan och surra en stund? Det syns inte i statistiken, men det är sånt som får folk att prata gott om biblioteket och komma tillbaka. Minns min mor som var företagssköterska på SSAB. Hon läste alltid sportsidorna för att kunna prata med gubbarna om sånt. När de kom för att ta prover var de lite nervösa (kanyler ni vet), men när mamma frågade om matchresultat och annat så glömde de bort att vara rädda och hon kunde ta proverna i lugn och ro. Hade hon behövt läsa sportsidor? Egentligen inte, men hon visste att det gjorde hennes patienters besök trevligare. Och idag gjorde min vilja att googla spelscheman och surra en stund, en persons biblioteksbesök trevligare. Det är en av sakerna som jag strävar efter; att försöka göra saker lite trevligare./Ulrika

Hållbart

På biblioteket i Råneå har vi alltid, året om, en hylla med böcker där vi säljer gallrad litteratur för fem eller 10:-/st. Många av våra stammisar tar ofta en extra sväng förbi den hyllan, för att se om det inkommit något ”nytt”. I veckan har biblioteken i Norrbotten deltagit i den s k Hållbarhetsveckan. En vecka då både offentliga verksamheter, företag och föreningar på olika sätt uppmärksammat hur man kan skapa ett hållbarare samhälle. I Råneå har vi under veckan sänkt priset på våra gallrade böcker till 1:-/st. Jag kunde inte föreställa mig att det av så många skulle uppfattas som en så stor skillnad, att kunna köpa en utrangerad bok nio eller fyra kronor billigare, men minsann, det gjorde det! Och därför har vi bestämt att vi fortsätter en vecka till, med detta förmånliga pris, även om den officiella hållbarhetsveckan tar slut på söndag. Så, om du inte redan varit förbi oss, kom in kommande vecka och gör fynd! Vi fyller på varje vecka med nya titlar. Och sedan är det ju faktiskt så, att alla bibliotek är väldigt ”hållbara” året om, för kan det bli mer miljövänligt än att tillhandahålla böcker för utlån, som många kan använda och läsa, om och om igen?! /Lena