Att leva sitt liv i en lögn, under samma period som man har fullt upp med att hitta sin identitet och finna sin plats i tillvaron i största allmänhet - det måste vara så jobbigt. Mian Lodalen har skrivit en slags fristående fortsättning på Dårens dotter, vars huvudspår var flickan Connies annorlunda uppväxt med en pappa som inte liknade någon annan. I Tiger som kommit ut i höst, är Connie tonåring, och kämpar hårt för att inte erkänna vare sig för sig själv eller någon annan, att hon är mer intresserad av tjejer än av killar. Här finns precis som i Dårens dotter personerna Britta och Lennart, lite mer välbeställda ekonomiskt nu, men lika oförstående och ointresserade inför Connie och hennes liv, och också något mer alkoholiserade. Här finns också Kalle, Connies bästa vän i Dårens dotter, nu lite mer i periferin, men fortfarande kanske den enda som ser vem Connie egentligen är. Nya rollfigurer är Räkan, Sirkka och Lillen, som tillsammans med Connie bildar Sisters in crime: en grupp tjejer som utmanar många normer om hur unga tjejer förväntas bete sig.
Det är 70-tal och igenkänningsfaktorn när det gäller beskrivningar av skolmiljöer, musik, inredning och kläder, är förmodligen ganska hög för många 60-talister. Mian har en speciell förmåga att vara både allvarlig och väldigt rolig i sina formuleringar. Det är mycket romani-slang, precis som i Dårens dotter, men med den skillnaden att här är det inte Connies pappa som lägger ut texten, utan Connie slänger käft alldeles på egen hand.
Tiger har inte riktigt samma tyngd som Dårens dotter, men det är en viktig bok av flera olika skäl. Den visar att vuxenvärlden ofta sviker, när unga egentligen behöver den som mest. Den skildrar unga tjejers upptäckt av den egna sexualiteten, både våndan och fascinationen. Sist men inte minst, skildrar den också en kärlekshistoria mellan två unga tjejer, skrivet med ett tilltal som jag tror att just tjejer i tonåren kan ta till sig. Nog så viktigt.
Om man vill höra Mian själv berätta om sin nya bok och sitt skrivande, kan man lyssna här, på ett samtal som P3 Text producerat:
/ Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar