Det är några dagar kvar tills det svenska valet avgörs, och det känns plötsligt hälsosamt med lite internationellt perspektiv. Jag ser den iranska filmen Kvinnor utan män. En långfilmsdebut av fotografen och konstnären Shirin Neshat, som bygger på en roman av Shahrnush Parsipur. Filmen utspelas under den CIA-stödda statskuppen 1953, då Shahen återtog makten i Iran. Den skildrar fyra parallella kvinnoöden, som alla är på flykt från någon form av förtryck. Fakhri som är fångad i ett kärlekslöst äktenskap, Zarin som rymmer från bordellen där hon är mer eller mindre fånge, Munis som är politiskt medveten, men lever under sin traditionellt religiösa brors förtryck, och Faezeh som är förälskad i en man som hellre vill ha en yngre brud. Genom ödet förs kvinnorna samman till en plats där de tillsammans försöker skapa ett nytt liv.
Det är en film som är både stark, vacker och poetisk. Den visar på den historiska händelse som direkt ledde till den islamska revolutionen 1979, och vidare till dagens Iran. Det går också att dra många paralleller till dagens demokratirörelse i Iran, som slåss mot mullaväldet. Jag får lust att diskutera filmen med våra kvinnliga medborgare i Råneå, som har sitt ursprung i Iran. Varför är det så få debattörer inför det svenska valet som lyfter blicken utanför Sveriges gränser? /Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar