Islams två ansikten

I efterdyningarna av bombdådet i Stockholm känner jag ett behov av att få svar. Och med svar menar jag inte braskande rubriker, suddiga filmer från övervakningskameror eller intervjuer med vittnen. Vad är det som driver en människa, en far, att i religionens namn ta sitt eget liv med förhoppningen om att han samtidigt ska ta många andra människors liv? Det finns naturligtvis inga enkla svar men lite mer förståelse finns att hitta, bland annat i litteraturen.

Jag läser Johannes Salminens "Islams två ansikten" som är en samling essäer, en blandning av historia, filosofi och religion skrivet i en pratsam lättillgänglig stil. Salminen reser i tid och rum och knyter samman folk via trosuppfattning och maktbegär. Historiskt framträder islam ändå som en ganska tolerant religion, mycket mer generös och livsbejakande än forna tiders kristendom. Vad var det då som förändrades och när? Salminen citerar den tunisiske poeten Meddeb ur "La Maladie de I´slam" som frågar sig hur man lyckas "förvandla en tradition som dyrkar livet och njutningen till en dyster jakt efter döden?" Inga fler svar alltså, men ändå en förhoppning att någongång ska vi alla dyrka livet och se på varandra som människor, inte som fienden. /Ulrika