Det finns ju en hel del böcker som man liksom "ska ha läst" enligt de som förstår sig på saker (oklart vem). Till dessa hör exempelvis Dostojevskijs "Brott och straff" (har läst), Hellers "Moment 22" (läste under tvång), Salingers "Räddaren i nöden" (har aldrig läst klart den), Kafkas "Förvandlingen" (läste med förtjusning i gymnasiet) och Oksanens "Utrensning" (har inte läst, verkar för deppig för mig). En mer eller mindre världsberömd romansvit i sju delar (!) är "På spaning efter den tid som flytt" av Proust. Den har jag ännu inte läst, men jag tröstar mig med att författaren själv sa något i stil med att man måste vara ofrivilligt sängbunden en längre tid för att ha en rimlig chans att ta sig igenom alla delar.Nu har jag gett mig i kast med en betydligt lättsammare bok, men en som jag har haft förutfattade meningar om under en längre tid. Boken i fråga är Ernst Billgrens " Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor". När den kom tänkte jag att boken säkert var för invecklad för mig. Jag som ser på konst och känner mig som den där militären i Monty Python- sketchen när han säger "I may have no taste, but I know what I like!". Men så hörde jag en radiointervju med Börje Ekström från Norrbottens museum där han tipsade om just denna bok och då tänkte jag att jag skulle göra ett försök att läsa den i alla fall. Den är väldigt bra (Tack Börje!). Lättläst, humoristisk och behandlar en hel del annat än bara konst. Jag skulle kunna sträcka mig så långt att jag anser att den är riktigt filosofisk, fast på ett mycket prestigelöst sätt. Väldigt Billgrenskt om ni förstår vad jag menar.../Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar