I slutet av denna vecka kommer jag att ha en ny arbetsplats. Jag byter Råneå mot Gammelstad och det är inte helt smärtfritt. Även om jag ser fram emot att få jobba med ett nytt (eller nygammalt) arbetslag och hitta på roliga saker där, så är det inte utan ett ordentligt mått av vemod som jag städar mitt skrivbord och avslutar påbörjade uppgifter på Västerlångvägen 2. Det har varit en innehållsrik, omtumlande, rolig och lärorik tid för mig. När jag skulle börja i Råneå var det många som hade åsikter om det här stället. Det skulle bli sååååå långt att pendla, jag skulle få jobba med en massa annat som inte hade att göra med biblioteket och så var de ju lite speciella där "ute i spenaten".
Så här med facit i hand kan jag bara konstatera att jo, vi är lite speciella här, men allt som oftast med ett leende. Och visst har det blivit att göra annat än att medieplanera, men det har tilltalat min nyfikenhet och gör att jag idag kan sådant som jag definitivt inte hade kunnat om jag hade stannat kvar på ett bibliotek "inne i stan". Pendlingen har ibland varit bitvis jobbig med mörka vägbanor i november och fartdårar (året om), men då brukar jag minnas vad en gammal klasskompis hade att säga om pendling. "Man sätter sig i bilen och kör. Och medan man kör så rensar man skallen så att man har varvat ner när man kommer hem. Då behöver man inte hålla på att älta en massa skit när man är ledig, för det har man redan gjort på E4:an." Lite bilburen terapi kan man kanske kalla det. Och lite så har det nog varit för mig.
Hur som helst, det tar inte riktigt slut här ändå. Lena och jag har beslutat att vi ska fortsätta med denna blogg, men nu från två horisonter (vi gillar ju det här med samverkan...) Vi hoppas att ni ska hänga med oss i detta experiment (kommentera gärna!). I går funderade jag lite på likheter mellan Råneå och Gammelstad och det här är vad jag har kommit fram till hittills:
* Båda har varit egna kommuner. Det gör oss stolta och lite egensinniga.
* Båda är omgivna av byar. Det berikar oss på många sätt.
* Båda har närhet till älvar. Det gör oss vackra och ger oss en naturlig känsla av rörelse
Skillnaderna kommer säkert med tiden, men jag tycker att det är likheterna som vi ska fokusera på. Kom ihåg att det finns alltid mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Vi syns!/Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar