Det är hit man kommer när man kommer hem

Det är tidig eftermiddag då jag rullar in i Råneå för att besöka min gamla arbetsplats. Jag parkerar vi kyrkan och spanar upp mot Medborgarhusets gråa fasad. Redan ute på gatan träffar jag och hälsar på gamla bekanta. När jag kommer in i foajén möts jag av det välkända sorl som så ofta fyller denna byggnad. I receptionen är det full aktivitet, Lena och Mia är båda inbegripna i att förklara något på engelska för var sin medborgare i behov av hjälp. Jag går in till korridoren där medborgarkontorets personal har sina rum, sätter lite fika i kylen och hälsar på Maria. Lena kommer in med en trasslande Dymo i högsta hugg, och jag som gillar knep & knåp tar mig an apparaten. Det ska skrivas ut namnskyltar att sätta på dörren till en lägenhet. Efter en stunds micklande får jag igång Dymon och går ut till Lena och Mia. Lite senare dyker "mina" bibliotekstjejer upp och vi får en pratstund vid tidskriftsbordet om serier och husdjur och en massa annat som faktiskt är hemligt... Jag har även turen att träffa två andra återkommande biblioteksbesökare som bara genom att dyka upp, gör mig glad och lätt till sinnes.

Det är en härlig känsla som infinner sig när jag åter står bakom disken i det kontrollerade kaos som personalen här dagligen tar sig an. Jag kanske sticker ut hakan lite, men jag tycker att det skulle vara obligatoriskt att prya här en månad när man ska jobba med människor, för det som ges här är Service med stort S. Och om man undrar hur ett riktigt "folkbibliotek" ser ut så är det hit man ska åka, för det är här som folket är. Ibland när jag varit mitt uppe i detta har jag känt mig fullständigt utpumpad, men oftast har det gett en obeskrivlig kick. Så mycket så att jag åker hit fast jag har slutat för dagen och "smygjobbar" lite. Tiden går så fort, plötsligt är klockan 17:00 och entrédörren går igen med ett surrande. Ibland... hade det inte varit för det där ljudet så hade jag och Birgitta aldrig kommit på att det var dags att gå hem... Men så är det när man har roligt och idag är inget undantag. Det mörknar redan när jag kör över broarna och trots att jag sovit dåligt och borde vara helt slut, är jag nu fylld av energi. Jag har blivit "Rånefierad" och det känns mycket bra./Ulrika i Gammelstad