
Hela boken igenom skrattar jag ofta högt och tvingar min stackars make att avbryta sitt eget läsande för att höra hur kul Jonas har formulerat sig. Men visst finns det inlägg som är av allvarlig karaktär också, men dem har jag svårare att ta till mig. De känns lite malplacerade bland all ironi och spetsfundighet, men kanske är det bara jag som upplever det så. Martin Kellerman har illustrerat bokens omslag på ett underbart sätt som bidrar till helhetsintrycket. Det finns många guldkorn i boken, men som bibliotekarie gillar jag lite extra de inlägg som handlar om att Twitterläsare upprörts över att Jonas i ett inlägg "avslöjat" slutet i den sista Harry Potter filmen. Själv ska jag inte avslöja så mycket mer, utan uppmanar er att låna och läsa boken. Och när ni har gjort det kan ni botanisera vidare på Twitter för det ska åtminstone jag göra. God Jul önskar Ulrika i Gammelstad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar