...av Felicia Feldt (pseud.), kan man läsa och...1. ...reflektera över sitt eget föräldraskap, om man har barn
2. ...fundera över sina egna relationer till sina föräldrar
3. ...bli arg över dåligt fungerande skyddsnät i samhället för utsatta barn
4. ...ställa sig frågan hur mycket civilkurage man själv har, när barn far illa
5. ...fundera på vad familjen, oavsett hur den är konstruerad gör med oss
6. ...följa med på en terapeutisk resa i en annan människas inre
7. ...ta ställning till innehållet i en bok som nästan ALLA verkar diskutera och prata om just nu
Min känsla efter avslutad läsning är - vemod. Jag tänker på hur det kan bli när försoning inte längre är en möjlighet. Kanske är vi alla offer för olika livsomständigheter, även Felicias mor Anna Wahlgren? Dock, man borde inte hävda att man är expert på barn, om det lilla minsta som berättas i Felicia Feldts skönlitterära bok med självbiografiska inslag är sant. Man borde nöja sig med att vara en människa bland människor, med den komplexitet och bräcklighet som de flesta av oss omfattar. Kanske visa lite ödmjukhet, mot sina barn. /Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar