Fredrik Lindströms novellsamling är bedräglig. Den är lättläst, med ett behagligt språk där inte ett endaste ord känns överflödigt. Kanske inte så konstigt med tanke på Fredriks bakgrund som språk- och litteraturvetare. Novellerna berättar om fullständigt normala företeelser i den moderna människans vardag, men det finns en märklig underton som sprider en slags olust inom mig när jag läser. Det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som skaver, men något är det. Som att ta på sig en ny tröja och efter en stund känna något vasst mot huden men hur man än letar, så ser man inget ovanligt i materialet. Bara titeln "När börjar det riktiga livet" andas obehag för mig. Som om ens liv bara var en del av en dokusåpa som skulle få en uppföljare (något sämre än den första säsongen), men ändå...
Det här är ingenting man läser för att få en god natts sömn, men den passar bra på bussresan, på caféet eller närhelst man känner för att bli omruskad på ett lite lagomt svenskt sätt. Sen kan man lägga den ifrån sig, skratta till och inte tänka mer på saken. Eller så tänker man till och börjar leva det riktiga livet som faktiskt är här och nu, vare sig man vill det eller inte. /Ulrika i Gammelstad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar