Min man (som är från Kiruna) kommer en dag hem med en handskriven lapp som han räcker mig med orden "Den här författaren har skrivit en bok som utspelar sig i Kiruna året 1910!" Jag läser namnet som står på lappen och tänker att han måste ha missuppfattat något. Författaren Marcus Sedwick är för mig förknippad med vampyrer (och snygga bokomslag vilket inte är att förakta). Jag minns att jag för ett antal år sedan, i ett anfall av vad som närmast kan beskrivas som ett onaturligt stort intresse för vampyrer, läste allt som kom i min väg i den genren. Jag läste således "Twilight" låååångt innan den blev hypad och endast var en tjock bok som bara de mest entusiastiska blodsälskarna tog sig an. Nåväl, Marcus gav 2006 ut boken "My swordhand is singing" vilken senare översattes till det fantasilösa "De som går igen". Hur som helst... Jag blev lite nyfiken i alla fall på "Revolvern" och lånade in den från Råneås bibliotek.Till att börja med så är omslaget snyggt och kommer förhoppningsvis att tilltala unga läsare. Antalet numrerade sidor är 205 vilket är behagligt, både att läsa och att bära omkring på. Tyvärr känns både miljöerna och karaktärerna platta och fantasilösa. Med tanke på att miljön växlar mellan Kiruna och Nome så kan man tycka att miljön skulle vara det enklaste att få till på ett dramatiskt sätt. Boken börjar dock bra i en liten stuga utanför Kiruna där en pojke sitter ensam med liket av sin döde far när en främling knackar på dörren. Sedan hoppar vi fram och tillbaka i tiden då pojkens far jobbar i guldrushens Nome. Det är kallt, fattigt och våldsamt. Pojkens mor dör på ett mystiskt sätt och familjen flyr för att slutligen hamna i Kiruna. Det dröjer ända fram till sidan 159 innan jag dras in i berättelsen och tänker att NU händer det något. Det känns som om boken skulle lämpa sig som högläsning även för mellanstadiet, trots att den är klassad som en ungdomsbok.
Kommer en inbiten Kirunabo läsa den och få tårar i ögonen av hemlängtan? Svar nej. Men lyckligtvis har vi olika smak så läs gärna vad Martina tyckte om boken på Råneå barn- och ungdomsbiblioteksblogg. Sen tycker jag att du ska läsa boken själv och helst prata om den med andra. Det är genom samtal om böcker som läsning blir något mer än endast en introvert njutning./Ulrika i Gammelstad
Intressant hur olika man kan uppfatta en bok! Jag tyckte att Sedgwick fick till dramatiken på ett bra sätt och uppfattade inte alls karaktärerna som platta. Det är helt klart en bok jag skulle rekommendera. Ok, lite missvisande kan det vara att säga att Kiruna har nån egentlig betydelse i boken eftersom den egentligen utspelar sig i en stuga som hade kunnat ligga var som helst, så det är väl ingen direkt selling point utom att det är en kul grej.
SvaraRadera