Min första kontakt med Strindberg var i familjens eget bibliotek i huset där jag levde som barn. Min far hade specialtillverkat bokhyllorna som stäckte sig ända upp till taket (och det var högt i tak) och de väggar som inte var dolda bakom bokhyllor, var tapetserade med textiltapet. Det var ett spännande rum. Pappa hade Strindbergs samtliga verk i helfranskt band och jag minns att jag tyckte de väldigt fina, men jag förstod inte så mycket av det som stod i dem.
Läsa Strindberg ordentligt gjorde jag inte föränn i gymnasiet, då jag som misantropisk svartrockare greppade "Inferno" och kände att HÄR fanns en man som tänkte och kände som jag. Senare blev det att läsa Hemsöborna" med sin klassiska inledning "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen." När jag tänker efter har jag nästan bara läst Strindberg under någon form av tvång, i utbildningssammanhang. Han tillhör ju de som man "ska" ha läst, speciellt när man jobbar på bibliotek. Men vill man inte dyka ner i romanerna på en gång, så kan man med fördel läsa "God dag, mitt barn" av Björn Meidal som handlar om August, Harriet och deras dotter Anne-Marie eller "Jag är en djefla man som kan göra många konster" utgiven av En bok för alla. Det kan bli en slags mjukstart, även om jag misstänker att August inte var någon vän av mjukstarter. /Ulrika i Gammelstad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar