Bilder som inte angår mig

Minna och Aron är vänner. Kanske lite mer än så också. Minna hyr ett rum i en trist lägenhet i Stockholm, och har flyttat hemifrån redan som 16-åring. Hon jobbar extra inom vården och som krokimodell. Aron har en hund som heter Türi, som Minna ibland måste sköta när Aron är på sjukhus på grund av sitt medfödda hjärtfel. Minna har ingen kontakt med sina anhöriga, förutom sin farmor i Skåne, där hon växte upp. Minna söker närhet, men vågar inte riktigt komma nära andra. Aron ska opereras för sitt hjärtfel, och Minna är orolig. Hur ska det gå? Felicia Stenroth är debutant och har skrivit boken Bilder som inte angår mig. En bok som egentligen inte har någon riktigt tydlig handling. I berättelsen skildras relationen mellan en ung kvinna och en ung man, som är ett ganska omaka par. Framför allt beskrivs Minnas känslostämningar och reflektioner om livet och andra människor på ett målande och träffsäkert sätt. Det vilar också något slags ödesdigert och väldigt närvarande vemod över boken, som gör det svårt att sluta läsa. Man vill veta: hur ska det gå för Minna och Aron? Slutet är öppet och det känns lite som att ha läst en lång novell, fastän det är en roman. Och det känns också som att man vill kolla upp Felicia Stenroth framöver, ifall hon skriver någon fler bok. /Lena

Låna här & lämna där!

Nu har alla bibliotek i Norrbotten gått samman och blivit Ett bibliotek 2013. Sedan i onsdags förra veckan finns vi i samma sökbara katalog, och våra böcker cirkulerar till låntagare i hela länet. Ditt lånekort fungerar lika bra på biblioteket i Råneå, som på biblioteket i Gällivare. Har du en faster i Piteå, och besöker deras bibliotek när du är där och hälsar på din släkting, så kan du sedan utan problem lämna tillbaka de böckerna i Råneå. Eller om du har sommarstuga i Överkalix, och tar med dig böcker som du lånat i Råneå dit, så kan du sedan lämna tillbaka dem på deras bibliotek. Böckerna skickas till oss via ett gemensamt transportsystem. Låna här & lämna där! Länssamarbetet innebär också att alla barn ska få ta hand om sina lånekort själva, och dessutom få helt nya orangea lånekort i snygg design. På bibblan i Råneå tjuvstartade vi med att dela ut korten till en av 2:orna på Råneskolan i fredags. Idag har vi fortsatt med förskoleklasserna och 3:orna. Samtidigt så passar vi på att fira denna sammanslagning av alla bibliotek i länet, med att ha piratkalas på biblioteket hela veckan lång. Vi har flera tävlingar för både stora och små, med chans att vinna fina bokpriser. Välkommen in! Och har du funderingar om vad Ett bibliotek 2013 mera konkret innebär för just dig, så fråga oss gärna! /Lena

Man blir ju lite glad...

...när man kommer till jobbet efter några dagars ledighet förra veckan, och upptäcker att man fått det här färggranna halsbandet som julgåva av en av våra besökare. Ännu roligare är det ju när det framkommer att alla i vår gemensamma arbetsgrupp på biblioteket och medborgarkontoret fått varsitt halsband i samma utförande, fast med olika färgkonstellationer. Någon form av pärlor i återvunnet material, tillverkat i något afrikanskt land? Riktigt kul blir det när det börjar analyseras. Varför fick just jag (Lena) de här färgkombinationerna med mycket ljust rött och grönt? Varför fick Martina ett mörklila halsband och Maria ett med dominans av ljust blåa nyanser? Och varför fick Birgitta ett med en salig blandning färger och Malin ett som gick i orange? Jag uppskattar speciellt att även Birgitta kastar sig in i dessa reflektioner. Annars brukar jag vara den som har en tendens att göra (över)tolkningar av de mest obetydliga ting. Och vad våra analyser resulterade i? Ja, de är nog inte riktigt klara ännu... Jag tror för min egen del att besökaren tyckte att jag kanske behövde något som bröt av mot det ganska dominerande svarta, som min klädstil ofta består av. Birgitta var mer inne på att färgerna avspeglade våra olika personligheter. Vi kanske får anledning att återkomma i ämnet. Eller så kan vi bara fråga besökaren hur han tänkte:-) /Lena

Sju jävligt långa dagar

Den här tiden på året händer det att man tillbringar mycket tid med släkt och familj vilket inte är helt lätt alla gånger. En del träffar man kanske bara vid jul och begravningar, andra umgås man med dagligen. Hur som helst finns det väl ingen annan högtid som är så fylld av förväntningar som julen. Medierna fylls av recept på den ena smaskigheten efter den andra och kändisar ställer upp på mysiga hemma-hos reportage. Nu ska här njutas och umgås! En lämplig läsning för den som känner sig mätt på både mys och julmat är Jonathan Troppers "Sju jävligt långa dagar". Judd är nyseparerad (hans fru har legat med Judds chef) och som en direkt följd av detta är han även arbetslös. Som om det inte skulle vara nog så avlider Judds far efter en längre tids sjukdom. När begravningen är över berättar modern att familjen ska sitta shiva i sju dagar som den judiska traditionen påbjuder vid dödsfall. Det innebär att syskonen som knappt pratar med varandra måste umgås en hel vecka, Som ni förstår är det bäddat för konflikter och missförstånd. 

"Sju jävligt långa dagar" är djupt tragisk och hysteriskt rolig på en och samma gång, vilket sammantaget gör den till en riktigt bra roman. Dessutom är slutet inte förutsägbart och sockersött och det är ju alltid uppiggande. Jag vill inte gå så långt som att skriva att den är en "måbra-bok" men den lämnar mig med en känsla av lugn och trevnad. På engelska heter romanen "This is where I leave you" och jag upphör aldrig att förvånas över hur man tänker när man skapar svenska titlar... Det finns mer att läsa av författaren, bland annat " Konsten att tala med en änkling" och "Boken om Joe". Om man gillar berättelser om vardagliga företeelser skrivna på ett ömsint och roligt sätt, då är Tropper ett säkert kort./Ulrika  

En storm kom från paradiset

Flykt. Identitet. Om att flyga. Afrikansk historia. Uganda. Om överlevnad. En son vill förstå sin far. Jag försöker sortera för mig själv vad Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset egentligen handlar om. Från början har jag lite svårt att bli fångad av berättelsen. Långa förhör, flygtekniska och militära termer. Det går trögt, men jag fortsätter. En ugandisk flygkapten, i boken kallad P, återvänder till Afrika från ett ganska behagligt liv i södra Europa. Han vill flyga igen. Men han blir tillfångatagen och kommer att tillbringa lång tid i olika läger i Tanzania under mycket svåra omständigheter, och även som hemlös på gatorna i Nairobi. När Anyuru börja gestalta denna tidsperiod och vad som händer huvudpersonen P, tar berättelsen fart i mitt huvud. Då är det svårt att sluta läsa. Jag förstår plötsligt varför boken blivit nästan unisont hyllad och också Augustprisnominerad förra året. Det är starkt, berörande och nästan poetiskt formulerat ibland. Hur mycket kan en människa uthärda? Hur stark är vår drivkraft att överleva, även de mest vidriga omständigheter? Sådana frågeställningar väcks hos mig när jag läser den här berättelsen. Och jag tänker att många av de människor på flykt som jag själv möter dagligen i mitt arbete, på biblioteket och medborgarkontoret i Råneå, alla bär på unika berättelser som många borde få ta del av. Även om de inte råkar vara ugandiska f d flygkaptener. /Lena 

Gott nytt år!

Idag är det nyårsdagen och ett helt nytt år ligger framför oss. Det är en tid då många summerar och ser bakåt, samtidigt som många gör upp planer och ser framåt. Kanske avger man till och med nyårslöften. När jag tänker på nyårslöften är en händelse från min barndom det starkaste minnet. Vi firade nyår hos en familj där föräldrarna var storrökare. Överallt i deras lägenhet stod det askkoppar. När man kom hem efter ett besök hos dem så var man så inpyrd att min mamma först luftade våra kläder i flera dagar och sen tvättade allt. Detta nyår uttalade rök-mamman högtidligt (och lite hest) att de skulle bli rökfria och kastade dramatiskt ut ciggarettpaketeten från fönstret. Vi barn lutade oss ut och såg när de föll genom mörkret och försvann i snödrivorna. En kvart senare stod hennes make och svor nedanför fönstret i jakt på ciggaretterna. De var helt enkelt inte redo att sluta just då. De hade bara dragits med i den allmänna yran av löften, förhoppningar och ett helt nytt år.

När jag ser tillbaka så hade jag hoppats att massvis med böcker skulle ha blivit lästa under julledigheten. Som vanligt har jag gjort annat. Jag har däremot påbörjat flera böcker, med påföljden att jag nu inte vet vilken jag ska läsa ut först. Dessutom har jag fått en julklappsbok, men den måste vänta eftersom de andra är biblioteksböcker som det kanske är reservationer på. När jag ser framåt tror jag att 2013 kommer att bjuda på många spännande, roliga, intressanta och utvecklande läsupplevelser. Det kommer också att vara ett intensivt biblioteksår, eftersom Norrbottens alla folkbibliotek går samman och blir ett och samma bibliotek. Sammangåendet innebär bland annat att du kan låna en bok i Kiruna och lämna tillbaks den i Gammelstad.

Det är inte utan ett visst mått av bävan som jag i morgon återvänder till mitt jobb. Så mycket nytt som är oroväckande och spännnade på en och samma gång. Men bibliotekslivet är ju som livet i stort och det bästa är att inte oroa sig allt för mycket. Bara andas lugnt och vara närvarande här och nu. Vem vill jag vara just nu? Vilket liv vill jag leva just nu? Och inte minst; vilken bok vill jag läsa just nu? Jag tror den sista frågan är nog så klurig. /Ulrika