Mamma borta

Ibland behövs det inte så mycket för att en mötestrött bibliotekarie ska piggna till och känna läslusten återigen flöda genom kroppen. Ett sådant vitaminpiller är Chris Haughtons bilderbok "Mamma borta". Redan första anblicken slår an en ton hos oss som är 70-talister med en grafiskt kantig (men mycket söt!) uggla på omslagets smutsgröna bakgrund. Bilderboken inleds med ett citat från Robinson Crusoe "Så se vi aldrig vårt verkliga tillstånd förrän det framstår för oss i sitt rätta ljus genom sin motsats, och aldrig känna vi värdet af hvad vi njuta, förrän vi sakna det." När läste ni senast en sådan inledning i en barnbok?

Vi som jobbar på bibliotek har en hatkärlek till de barnböcker som är utrustade med flikar och andra finesser, men i den här boken är finessen enbart en rolig överraskning. Klara och murriga färger varvas i tydliga bilder av miljön och berättelsens karaktärer.  Handlingen är enkel och rättfram; den lilla ugglan sover med sin mamma och ramlar i sömnen ner från trädet. Mamma är borta! Hur ska det gå?

En ekorre kommer till ungens räddning och tillsammans ger de sig av genom skogen för att leta efter ugglemamman. Texten är delvis en lek med former och vi får möta många av skogens djur innan berättelsens lyckliga slut. Eller??? Till och med en pytteliten "cliffhanger" lyckas författaren få med på slutet.  Ååååh!!! Jag bara älskar allt med den här bilderboken! En tidlös berättelse som tål att läsas om och om igen av generationer./Ulrika

Äntligen tant!

...kan jag numera utbrista. Tant är ju inte en åldersfråga utan mer en fråga om attityd. Allt fler, främst kvinnor, hyllar tanten och lyfter fram henne på olika sätt. Det kallas vintage, retro och återvinning, men i själva verket är det något som tanter i alla tider har hållit på med. Att följa modet är inte något som tanten bryr sig om, hon skapar istället sin egen stil av det som hon vet håller och som hon känner sig bekväm i. Trots detta har tanten själv blivit modern och det skrivs böcker om hur man blir en riktig tant. Nu senast Anna Erikssons bok "Äntligen tant!" som är en uppföljare på hennes föregående bok på samma ämne "Tantvarning!"

"Äntligen tant!" kan nog passa som en humoristisk present men mina högt ställda förväntningar blir inte riktigt infriade. Jag föredrar andra böcker i genren som exempelvis "De sista tanterna" av Fatima Bremmer eller Elin Eks "Supertanten" för att de känns genuina och tuffare på något sätt. Överlag ger boken ett något rörigt intryck och känslan av att författaren inte riktigt har omfamnat sin inre tant till fullo. Men vem vet, det kanske kommer en till bok eller varför inte ett seriealbum? Behållningen av boken är ju illustrationerna som är träffsäkra och humoristiska.

I väntan på ett seriealbum slår vi upp sidan 11 i "Supertanten" och gör ett riktigt tantquiz. Huruvida du är tant eller inte kommer att visa sig med all tydlighet. Svara bara på frågan "Du har köpt en påse frallor i affärer, vad gör du med den lilla vita plastklämman som håller ihop påsen?"

En riktig guldgruva för att förstå ursprunget till tanten är annars att läsa "Svenskt husmoderslexikon" från 40-50-talet. Där får man veta det mesta för att bli en riktig vintagetant. Spännande läsning och ett och annat skratt utlovas. /Ulrika

Glädje & sorg

I vårt jobb på biblioteket och medborgarkontoret i Råneå kommer man ofta nära människors livsbetingelser, på olika sätt. Speciellt i kontakten med våra asylsökande besökare. Förra veckan kom en förtvivlad och gråtande kvinna in och berättade att hennes man, en flerbarnsfar, blivit hämtad av polisen på morgonen och förd till förvar, i väntan på utvisning. Då kunde jag hålla mig för skratt. Idag kom en man in och ville ha hjälp med att översätta ett brev från Migrationsverket, där det framkom att han blivit beviljad permanent uppehållstillstånd. Det var inte svårt att glädjas med honom över detta besked. Två sidor av samma mynt. Någon bedöms ha tillräckliga skäl för att få stanna i vårt land. Någon annan anses tillhöra gruppen som måste återvända. Det uppstår ofrånkomligt ofta känsloladdade situationer. Tack ändå för att ni delar med er av era liv till oss. Det är oftast berikande och lärorikt, och ger oss perspektiv. /Lena

Boklig glädje

Var det någon som trodde att en present idag för att uppskattas, måste innehålla en Iphone eller något ännu mer tekniskt avancerat och dyrt, så trodde ni fel! När vi på bibblan i Råneå för några veckor sedan firade att Biblioteken i Norrbotten gått samman och blivit ett, gjorde vi det bl a med flera olika tävlingar, som framför allt många barn, men också några vuxna deltog i. Nu har nästan alla vinnare hämtat ut sina vinster (bilden), och det var väldigt roligt att se hur glada alla som fick sina "bokliga presenter" blev. Ja, de flesta räknade nog ut vad som fanns inne i paketen... Små ting (om man nu får uttrycka sig så om böcker), kan uppenbarligen ge stor glädje:-) Vi lovar att återkomma med fler tävlingar med litterära priser, så fort vi får tillfälle. Grattis till alla vinnare & kul att så många ville delta i tävlingarna! /Lena

Gubbe och katt

Det finns kattmänniskor och så finns det hundmänniskor. Så sägs det i alla fall. Om det stämmer är jag definitivt en hundmänniska och de katter jag fattat tycke för är de som beter sig mer eller mindre som hundar. Sådana katter har oftast växt upp med hundar och ingått i en flock så de verkar ha lättare att sälla sig till familjelivet.

Katten "Kissen" i Nils Uddenbergs bok "Gubbe och katt" kommer till familjen av en slump eller är det så att katten själv väljer sina nya ägare? Kan man överhuvudtaget tala om ägare av en katt? Hur som helst är Nils och hans fru till en början avvaktande gentemot Kissen. Den sover i trädgårdsboden och Nils kontaktar polisen för att se om katten redan har en ägare. Det har den tydligen inte. Stegvis flyttar katten in, först i de nya ägarnas medvetande (allt oftare börjar deras konversationer med "Var är katten?) sedan matas den inomhus och så en dag tar de med katten för att få den registerad. De har blivit kattägare eller snarare katt-tjänare (ni som har en katt i ert hem vet vad jag talar om...)

Nils Uddenberg är docent i psykologi och mycket snart kommer han in på de psykologiska aspekterna av kattens liv, kattägarens liv och våra likheter och skillnader. Men mest av allt är det här en kärleksförklaring till ett älskat husdjur. En given present till varje kattägare/älskare och mysig läsning för alla som har eller minns ett husdjur. Ane Gustavsson har illustrerat boken med träffsäkra och humoristiska bilder av Kissen och hennes värld. /Ulrika