Sommarregler

Ibland läser jag böcker som vänder sig till barn men som känns skrivna för vuxna. Kanske är det den vuxna hjärnan som överanalyserar och vill förstå. Antar att ett barns hjärna bara skulle flyga över bilderna och berättelsen som en fågel. När jag börjar bläddra i Shaun Tans ”Sommarregler” slås jag först av illustrationerna (det är ju trots allt en bilderbok). Vackra, skrämmande, rörande, med-skrattet-i-halsenbilder. De korta bildtexterna är var och en som en liten dikt som tillsammans bildar en helhet. Eller inte? Vad är det författaren vill att vi ska se och känna? 

Jag börjar leta efter andras åsikter på internet. ”Intensiteten rycks undan i en otäck fantasiberättelse” skriver Svenska Dagbladet. Förlaget Kabusa som gett ut boken skriver; ”Den berör hur svårt och komplicerat det kan vara att växa upp och om alla de faror som lurar på vägen.” Jag kan inte säga vad bilderboken handlar om för det går inte att beskriva. ”Sommarregler” är en sådan bok som läser läsaren, istället för tvärt om. Ett av de uppslag som berör mig mest är det med texten ”Glöm aldrig lösenordet”. Slå upp det och se själv. Jag ryser när jag tänker på den. Kanske inte precis den effekt som en bilderbok ska framkalla? Eller är det det?/Ulrika

Snöbarnet

Bladvändare. Ett slitet uttryck som inte alltid säger så mycket om innehållet i en roman. Men då och då dyker det upp en riktigt bra berättelse som gör att man inte kan sluta läsa. Om den dessutom utspelar sig i vildmarken och stundtals isande snö så är det bara ett plus för mig. "Snöbarnet" av Eowyn Ivey är en sådan. Året är 1920. Mabel och Jack flyttar till Alaska för att starta på nytt sedan de förlorat ett barn. Det är ett hårt liv och paret isolerar sig för att försöka läka såren tillsammans. Vintern är i antågande. De har inte något att äta och har inte heller fått i ordning någon sådd för nästa år. 

En grannfamilj kommer till deras undsättning trots Mabels protester. Familjen ger dem mat, hopp och gemenskap. Relationen mellan Mabel och Jack blir allt starkare och livet vänder till det bättre. När den första snön kommer bygger de på lek en snögubbe som ser ut som en flicka. Kort därefter börjar de se skymten av ett barn i skogen. Mabel får höra om en gammal sägen där ett par skapar ett barn av snö och i sin utsatthet vill hon så gärna tro på den, men verkligheten är naturligtvis en helt annan. En fin berättelse om kärlek, tillit och längtan, kampen för överlevnad och godhjärtade människor. /Ulrika