Det har under de senaste åren utkommit ett antal böcker som uppmanar till köpstop eller åtminstone reflektion över vad vi konsumerar. En av de senaste är Gunilla Brodejs "Shopstop - rapport från ett celibat". Som musikkritiker på Expressens kulturredaktion har hon fått en del uppmärksamhet eftersom hon i sitt köpstopp tillåter sig viss "lyxkonsumtion" som restaurangbesök och inköp av presenter. En annan mindre smickrande detalj är att hon i början av sitt köpstopp, vid flera tillfällen, hemfaller åt stöld genom att ta saker som folk har tappat. I toakön på Tjejvasan plockar hon till exempel upp ett par skidhandskar och beskriver dem ingående både till utseende, märke och vilken status de har i skidvärlden, innan hon helt fräckt tar på sig dem.
Boken varvar dagboksanteckningar med intervjuer med personer som av olika anledningar anknyter till köpstop och konsumtion. När jag läst klart boken får jag uppfattningen att Gunilla tillhör de människor som inte riktigt har tänkt över anledningen med att dra ner på konsumtionen. Året blir ett spännande projekt utan några riktiga uppoffringar, men däremot en hel del märkliga prioriteringar. Som när hon åker på vandringsresa i ballerinaskor för att hon lovat att hon inte ska köpa något nytt, samtidigt som hon utan att blinka köper konsthantverk som presenter åt sina vänner. Boken sätter ändå fingret på vad som kanske är ett av våra stora problem; vi försöker fylla ett hål i våra liv med saker för vi har inte tid eller ork att växa som människor. Vem är vi egentligen innerst inne? Vill vi ens visa det? Då är det lättare att köpa en ny blus eller en större bil. Den som medvetet drar ner på sitt shoppande ses nästan som en landsförrädare som tvingar hjulen att sakta ner. Några "köpstoppare" hävdar dessutom att deras sociala liv blivit lidande när de inte hela tiden köpt nya kläder.
Jag har tidigare haft både köpstopp och provat på att klä mig enligt "6 plagg eller färre". Det senare var nog en större väckarklocka än köpstoppet, eftersom det fick mig att inse hur mycket tid som slösas på att ta hand om kläder och välja vad en ska ha på sig. Dessutom blir det tydligt hur vi som har råd kan köpa kvalité och sparar på så sätt pengar, medan den som lever med mycket små marginaler tvingas köpa billigt och ibland sämre kläder/mat som i längden kostar individen och samhället mycket mer. Jag tycker att "Shopstop" är värd att läsa, för Gunilla tar upp en del intressanta fenomen som väcker tankar och gör åtminstone mig mer motiverad att se över min egen konsumtion. I längden handlar det inte om att sluta konsumera, utan om att de som har råd ska konsumera klokare så att efterfrågan på miljövänliga, rättvisa varor ökar och därmed blir tillgängliga för allt fler. För er som vill testa "6 plagg eller färre" kommer här en länk. /Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar