Biblioteken på hal is

I lördags var vi ett gäng tappra från kommunens bibliotek, som befann oss ute på isen i Södra Hamnen i Luleå, för att möta Luleborna. Vinden var ganska kall, men solen sken, (till och från i alla fall), och vi var på bra humör. De flesta uppskattade att bli bjudna på apelsiner, och tog glatt emot vår bibliotekspåse, som även innehöll Kulturens Hus senast släppta program. Många svarade också på vårt biblioteks-quiz, även om bläckpennorna fungerade med varierande kvalitet i snålblåsten. Ett axplock av de möten som uppstod:

Fyra personer från New York befann sig på den pågående jazzfestivalen i stan, och hade tagit en tur ner på isen. En av männen i sällskapet halade upp sin plånbok, efter att han mottagit en bibliotekspåse. "Do you need donation?" Vi framstog möjligen som behövande på något sätt, eller bara som fattiga kulturarbetare, eller så var han stadd vid kassa, och kanske van vid att biblioteken i USA behövde ekonomisk support från allmänheten?!

En tvååring som kom förbi med sin pappa, ville absolut uppehålla sig i "kojan", d v s isboden där vi förvarade vårt material. Små ting kan ge stor lycka... En strävhårig tax som passerade med sin matte ville detsamma, men kanske av något andra skäl, t ex att det var kallt på isen...

En tjej från Göteborg (bilden ovan) var bokstavligt talat ute på hal is när hon seglade förbi på hockeyskrillor i något för stor skoteroverall och öronlappsmössa. På ryggen hade hon en skylt där det stod något i stil med: "Ensamstående mamma söker trygg och trevlig norrländsk man..." Hon var ute på möhippa med sina vänner från Luleå...

En äldre farbror ville inte ha några apelsiner, eftersom man inte åt apelsiner när det var så kallt som det var i lördags (några minusgrader, kanske). Han var dock mycket noga med att påpeka att han ofta besökte stadsbiblioteket på Kulturens Hus med sina barnbarn, och brukade läsa böcker för dem i "hörnan" som finns där.

Sammanfattningsvis var det i mina ögon många unga män med barnvagnar i farten. Det var bl a härligt att se den pappa som la sig ner på isen utanför vår boda tillsammans med sina två barn, för att i lugn och ro besvara våra frågor i biblioteks-quizen. /Lena

Den skräckslagne stekelsamlaren

På fredagen fick jag så äntligen "Den skräckslagne stekelsamlaren" i min hand". Som jag har väntat på denna bok! Jag blev fullständigt förälskad i Annalena Hedmans debut "Min första världssensation" som kom 2010. Denna bok är den andra i serien om Abbe och hennes kompisar i Istermyrträsk. Förväntningarna var höga när jag på lördagen drog mig tillbaka i mitt arbetsrum för att krypa upp i läshörnan och bara försvinna in i bokens värld. Denna gång handlar det om rädslor och främst Abbe och hennes närmast paniska rädsla för insekter och kryp. Tyvärr vimlar det av kryp i Istermyrträsk och Abbes mormor gör sitt bästa för att Abbe ska komma över sin rädsla.

Det går inte så bra till en början, men tack vare Abbes nyfikenhet och vilja att göra bra saker för andra så övervinner hon till slut sin rädsla och hela historien får ett lyckligt slut. Annalena Hedman skriver lättläst och medryckande och lyckas klämma in allt som en bra barnbok ska innehålla (till och med det politiskt korrekta), men så är hon ju även bibliotekarie och vi brukar ju veta vad som går hem hos våra besökare: kort sagt en bra bok att läsa själv eller läsa högt i klassen. I slutet kommer en passage som jag har god lust att brodera på en bonad eller nåt men det har jag inte tid med just nu så jag citerar istället:

"Men livet är ju som det är. Man blir olyckligt kär och får grina, man får en talja i skallen och får ont i ryggen. Man blir påkörd bakifrån i bilen av nån idiot som inte kan hålla avståndet. Men går man och gruvar sig för allting så blir det ju bara värre. Att vara rädd är oftast värre än det man är rädd för"

Så sant som det är sagt. Tack Annalena för dom orden och för alla de andra också för den delen. /Ulrika

Vems katt?

Senaste barnboken av Helena Bross är en varm historia som innehåller mycket tänkvärt trots den korta och lättlästa texten. Boken är extra lätt att läsa, dvs meningarna är korta och skrivna med versaler, perfekt för den som just knäckt läskoden och vill ha en riktig bok att läsa själv. I "Vems katt?" leker de två kompisarna Axel och Omar i parken när de ser en gammal dam som sitter på en parkbänk och klappar en katt. Det visar sig strax att katten egentligen tillhör en flicka som letar efter den. Tanten blir lessen när hon inte får behålla katten och dessutom verkar det som om hon inte vet var hon bor. Axel och Omar tar hjälp av Omars pappa och historien får ett hjärtvärmande slut. "Vems katt?" ingår i serien "Solgatan 1" och man behöver inte läsa böckerna i ordning eftersom varje historia är fristående. Som sagt är detta en varm historia som dessutom innehåller detaljer som man kan diskutera med barnet om. Hur är det att bli gammal och glömsk? Hur ska man göra om man träffar på någon som verkar ha gått vilse? Hur är man en bra vän och medmänniska? Ja, det rymms mycket i denna lilla bok. /Ulrika

Wounded Rhymes

Lykke Lis senaste platta, Wounded Rhymes, har blivit nästan unisont hyllad i pressen. Och ja, det är en samling riktigt bra låtar, även om vissa sticker ut mer än andra. Unrequited love och I know places, är nästan lite sakrala, med ett högtidligt, stämningsfullt sound, med touch av 50-60-tal och gospel. Och på det sedan, Lykke Lis speciella stämma: lite nasal, dov, skör och känslig. Det är fint. Min absoluta favorit är I follow rivers. Den är suggestiv, kraftfull och berörande. Framkallar en märklig förening av både vemod och glädje på samma gång, när man lyssnar på den. Ungefär som när man tänker på människor som varit viktiga i ens liv, men som inte längre finns där. Som inte längre lever, eller som fortfarande lever, men som varit borta från ens liv länge. Som man saknar ibland, men som samtidigt får en att le inombords när man tänker på dem, just för att de var, eller fortfarande är, betydelsefulla. Något sånt, tänker jag. Musikens kraft, när den fungerar. Här kan man lyssna på I follow rivers, förslagsvis på ganska hög volym: http://www.youtube.com/watch?v=vZYbEL06lEU /Lena

Let England Shake

En inte omedelbart tillgänglig skiva, men en samling låtar som växer efter varje genomlyssning, är P J Harveys senaste Let England Shake. Gillar extra mycket just nu: All And Everyone, England, In The Dark Places och Written On The Forehead. Provlyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=I5jK0biu7lI /Lena

Biblioteksarbetet som inte syns

Jag hoppas att jag aldrig glömmer tiden innan jag började jobba på bibliotek. Som trogen besökare sen barnsben var (och är fortfarande) biblioteket för mig en fristad, en mötesplats, en guldgruva, en tröst och en källa till glädje. Jag minns också att jag som besökare bara såg det arbete som skedde vid bokuppsättning och det som utfördes i informationen respektive återlämning/utlån. Rent förnuftsmässigt anade jag att böckerna inte hoppade upp fix och färdiga på hyllorna, men det var först när jag själv började jobba som jag verkligen förstod just hur mycket arbete som görs som man som "vanlig" besökare inte ser (eller lägger märke till).


I dag har jag till exempel gått igenom några gamla böcker som en längre tid har stått nere i vårt bokmagasin utan att vara registrerade i datorn. Böckerna tillhörde en gång det som kallades Råneå sockenbibliotek, men nu är de för gamla och sköra för att kunna lånas ut. Då är det bättre att till exempel skicka dem till Länsmuseets bibliotek dit man får komma och titta i böckerna, men inte låna hem dem. Där tror jag böckerna får det bra. Det är spännande att försiktigt vända de lövtunna bladen, försöka utläsa den snirkliga skriften och låta tanken svindla när man tänker på att det jag håller i min hand nu är över 150 år gammalt. Undrar just vem som lånade hem och läste denna bok då den var ny?/Ulrika