Den första klunken öl

Rödlätt som jag är har jag aldrig varit någon soldyrkare. Ändå har jag i min ungdom ägnat otaliga timmar på strand eller i en solstol "pressande" som det så fint hette. Jag bara SKULLE bli brun! Det enda som hände var att jag blev rödfnasig med inslag (eller ska jag kanske skriva utslag) av soleksem. Sålunda har jag kapitulerat och tillbringar sommrarna iförd hatt och långärmat när jag vistas längre perioder utomhus. Min salig farmor brukade t.o.m ha handskar på sig i solen, men där drar jag min gräns.

Trots avsaknaden av gyllenbrun hud är det trevligt att läsa utomhus. En som på ett utmärkt sätt har beskrivit känslan av att läsa på stranden är Philipe Delerm i boken "Den första klunken öl och andra njutningar". En behaglig bok som innehåller kortare betraktelser av ett urval av livets njutningar. Som gjord för att läsas långsamt och eftertänksamt, gärna med något svalkande inom räckhåll. En lätt bris som håller störande insekter på avstånd är också att föredra. Och så skugga för oss som trots grånande hårstrån innerst inne är rödluvor. /Ulrika