Unga stammisar

Den här veckan har varit lite sorglig. Vi har varit ledsna för att Ulrika lämnar oss idag. Imorgon jobbar hon sin första dag på biblioteket i Gammelstad. De här 12-åriga tjejerna är lite extra bekymrade. Hur ska vi överleva när Ulrika inte finns kvar på det här biblioteket??!! Jag lovade igår att vi ska åka och hälsa på Ulrika på hennes nya arbetsplats, vid lämpligt tillfälle. Tjejerna och jag och en lånad bil. När hon minst av allt förväntar sig det, så dyker vi upp. Vid det löftet åkte mungiporna upp litegrann:-) /Lena

Eid al-fitr

I Råneå bor ganska många människor som firar ramadan. Ramadan är den nionde månaden i det muslimska månåret, och flyttas fram ungefär två veckor varje år. När ramadan pågår fastar de flesta troende muslimer under dygnets ljusa timmar. Igår var det första dagen av eid al-fitr, d v s den period av tre dagars firande som avslutar fastemånaden. När eid al-fitr pågår märker vi det ofta på biblioteket och medborgarkontoret. I positiv bemärkelse. Vi får t ex många gånger ta del av både mat och bakverk som tillagas och äts under dessa dagar. De här godsakerna kom två familjer in med till oss igår. Tack för att ni delar ert firande med oss! /Lena

Avslut och en ny början

I slutet av denna vecka kommer jag att ha en ny arbetsplats. Jag byter Råneå mot Gammelstad och det är inte helt smärtfritt. Även om jag ser fram emot att få jobba med ett nytt (eller nygammalt) arbetslag och hitta på roliga saker där, så är det inte utan ett ordentligt mått av vemod som jag städar mitt skrivbord och avslutar påbörjade uppgifter på Västerlångvägen 2. Det har varit en innehållsrik, omtumlande, rolig och lärorik tid för mig. När jag skulle börja i Råneå var det många som hade åsikter om det här stället. Det skulle bli sååååå långt att pendla, jag skulle få jobba med en massa annat som inte hade att göra med biblioteket och så var de ju lite speciella där "ute i spenaten".

Så här med facit i hand kan jag bara konstatera att jo, vi är lite speciella här, men allt som oftast med ett leende. Och visst har det blivit att göra annat än att medieplanera, men det har tilltalat min nyfikenhet och gör att jag idag kan sådant som jag definitivt inte hade kunnat om jag hade stannat kvar på ett bibliotek "inne i stan". Pendlingen har ibland varit bitvis jobbig med mörka vägbanor i november och fartdårar (året om), men då brukar jag minnas vad en gammal klasskompis hade att säga om pendling. "Man sätter sig i bilen och kör. Och medan man kör så rensar man skallen så att man har varvat ner när man kommer hem. Då behöver man inte hålla på att älta en massa skit när man är ledig, för det har man redan gjort på E4:an." Lite bilburen terapi kan man kanske kalla det. Och lite så har det nog varit för mig.

Hur som helst, det tar inte riktigt slut här ändå. Lena och jag har beslutat att vi ska fortsätta med denna blogg, men nu från två horisonter (vi gillar ju det här med samverkan...) Vi hoppas att ni ska hänga med oss i detta experiment (kommentera gärna!). I går funderade jag lite på likheter mellan Råneå och Gammelstad och det här är vad jag har kommit fram till hittills:

* Båda har varit egna kommuner. Det gör oss stolta och lite egensinniga.
* Båda är omgivna av byar. Det berikar oss på många sätt.
* Båda har närhet till älvar. Det gör oss vackra och ger oss en naturlig känsla av rörelse

Skillnaderna kommer säkert med tiden, men jag tycker att det är likheterna som vi ska fokusera på. Kom ihåg att det finns alltid mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Vi syns!/Ulrika

På sannolika skäl

En man som uttrycker uppskattning för Antoine de Saint-Exupérys Lille prinsen, och i olika sammanhang refererar till både Dostojevskij och Einstein. Bara det är ju sympatiskt i sig. När personen dessutom är en italiensk manlig advokat, så blir det en än mer tilltalande komplex kombination. Jag läser inte deckare och thrillers kontinuerligt. Men när jag gör det, uppskattar jag om det förutom en viss spänningsintrig också finns goda personskildringar och någon form av kritisk blick på det omgivande samhället. Det finns det i Gianrico Carofiglios På sannolika skäl, som kom i svensk översättning 2008. Och ganska mycket varm humor förekommer också. T ex beskrivningar av hur omständigt vissa italienska män skyddar sin stackars lekamen mot drag, genom att använda det klassiska vita linnet under sina skjortor, även i mycket varm väderlek. Jo, som återkommande Italien-resenär, kan jag bekräfta att jag stött på det något lustiga fenomenet. Huvudpersonen Guido tar sig utan någon större egen vinning, an att försvara personer som Abdou: en i berättelsen afrikansk man från Senegal, som det verkar, oskyldigt anklagad för att ha dödat en liten pojke. Detta kan förmodligen kräva visst mod, i ett land där främlingsfientlighet och rasism är ganska utbrett, på många plan i samhället. Samtidigt som man får en ibland ganska humoristisk beskrivning av det italienska rättssystemet, skildras hur Guido brottas med olika livsfilosofiska problem. Ett ytterligare sympatiskt drag hos huvudpersonen, är att han när han träffar nya kvinnliga bekantskaper noga studerar deras bokbestånd. Många böcker med intressanta titlar, lagom noggrannt ordnade, är ett gott tecken. De "litterära kvaliteterna" hos kvinnorna är så att säga minst lika viktiga som de yttre attributen. Enbart skönhet räcker inte för denne italienare. Författaren Gianrico Carofiglio: en positiv överraskning. Advokaten Guido: en person att följa i fler berättelser. Jag kommer också på mig med att fundera på varför jag aldrig besökt Bari, platsen där berättelsen utspelar sig, när jag varit på så många andra ställen i Italien. Jag får lust att åka dit. Ytterligare ett gott tecken. /Lena

Uppmuntrande ord

Vi hade en gästbok med oss på Musikens Makt i lördags. Det var ganska många som skrev uppmuntrande ord i den. Här är några exempel på formuleringar. För alla som har svårt med det finstilta, så står det bl a: "Tack för underbara fototidningar, det gör mig mycket lycklig!", "Ett underbart ställe att gå till med barnbarnen" och "Fint att kunna hitta billig, god litteratur på Gültzaudden en lördag. Kramar." Vad roligt att ni gillar oss! Vi gillar er också! /Lena

Klubborna

Ja, och så här fina klubbor, i snygga burkar, bjöd vi på! /Lena

Möten & musik

Tänk att utrangerade böcker och tidskrifter från biblioteket kan väcka sådant intresse, och göra människor så glada. Det var många som stannade till hos oss under Musikens Makt i lördags. Kanske gillade de också klubborna som vi bjöd på. Kanske tyckte de att det var bra att bara kunna pausa hos bibblan i akterna mellan Jakob Hellman och Kajsa Grytt. Vi som jobbade uppskattade alla roliga möten som uppstod. Utifrån det musikaliska perspektivet tackar jag mina medarbetare för att jag kunde springa iväg och lyssna på Kajsa Grytt. Så mycket power och energi. Och en och annan Tant Strul-låt rymdes också. Tack för det! Positiv musikalisk överraskning: Magnus Ekelund & Stålet, som jag tyvärr inte haft möjlighet att höra live förut. Gillar lite extra: Utan er som Ekelund sjunger tillsammans med Jakob Hellman. Nästa år hoppas vi att vi ses igen. För det måste ju bli en fortsättning på Musikens Makt?! Och kanske kommer solen att lysa lite mer då också:-) /Lena

Biblioteken på Musikens Makt

Imorgon finns förutom Kajsa Grytt, Jakob Hellman, Bob Hund m fl, också biblioteken på plats på Musikens Makt på Gültzaudden i Luleå! Kom och träffa representanter från bl a Råneå bibliotek, Stadsbiblioteket, Kvinnobiblioteket och Bokbussen. Vi ska inte sjunga eller uppträda på någon scen, men kanske ge ett och annat tips med litterär touch, erbjuda några inspirerande berättelser och sälja en och annan utgallrad bok. Vi finns på plats från kl. 13.00. Leta efter en tältkåta med svart flagga och orange B! Vi ses! /Lena

Cirkeln

Med min förkärlek för det magiska har det genom åren blivit läst en hel del skönlitteratur om drakar, vampyrer och häxor m m. Nu senast blev det "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Handlingen utspelar sig i det lilla samhället Engelsfors. Sex gymnasietjejer som till en början verkligen inte har mycket gemensamt, tvingas samman när de konfonteras med en namnlös ondska som metodiskt mördar unga människor på deras skola. Det visar sig att de alla är häxor (även de som mördas) och de har alla speciella gåvor . I början är några av dem ytterst motvilliga att acceptera att de är häxor och ingår i en gemenskap. En av häxorna ser bland annat äntligen chansen att få ge igen för år av mobbning, men slutresultatet är inte det hon väntade sig.

På äkta pusseldeckarvis misstänker man allt och alla till en början, men till slut får boken sin upplösning som också innebär att de kvar varande häxorna förstår att de är chanslösa om de inte samarbetar. En slags ömtålig vänskap har växt fram. Jag tycker egentligen att "häxeriet" i boken är av underordnad betydelse. Behållningen för mig är gestaltningen av flickorna och deras liv. Här behandlas svåra ämnen som mobbning, självskadebeteende och vuxna som sviker på ett sätt som griper tag och verkar trovärdigt. Även om boken utspelar sig på ett gymnasium, tror jag att många storläsare i både mellan- och högstadiet kommer att sluka denna historia och vänta ivrigt på nästa del./Ulrika

Konst

Jo, han höll vad han lovade, den unge konstnären från Libyen. Häromdagen kom han in och överlämnade detta verk. Det var ju trevligt, tycker vi:-) Nu ska vi bara ordna en ram, innan vi placerar tavlan på lämplig plats i vår reception. /Lena

Bibliotek på kalas

Idag startar Luleåkalaset. En stadsfestival med musik och mingel i tre dagar. Biblioteken finns naturligtvis på plats! Ikväll kan du träffa en del av oss som jobbar på något av våra åtta bibliotek och bokbussen. Leta efter en grå buss med ett orange B, i närheten av Kulturens hus-rondellen. Vi ses! /Lena

En dag på jobbet

Kort sammanfattning. Ett axplock från en tisdag i augusti, 2011.

Nästan klar med genomgång, gallring och omplacering av deckare och thrillers. Resultat: mera luft, mera rymd och ganska överblickbart.

Besök av nästan hela gruppen från områdets dagverksamhet. Någon vill köpa en utgallrad bok om kungar, och samtidigt berätta i detalj om sin skattkista där han förvarar sin stora stensamling. Alla pratar i mun på varandra, och vill ha uppmärksamhet på något sätt. Samtidigt väntar en av våra storlånare på att få registrera sina böcker och ställa frågor om titlar som hon är intresserad av.

Borttag av inaktuell information på hemsidan http://www.bibblo.se/

En nyanländ familj från Libyen vill låna lexikon på arabiska, och en av tonårssönerna vill dessutom hitta lämpliga böcker om oljemålning. På stående fot och på något knagglig engelska erbjuder han sig sedan att skänka ett av sina kommande verk till biblioteket.

En liten flicka i tvåårsåldern är inne i böckernas värld, och glömmer bort att säga till sin storasyster i 10-årsåldern att hon behöver gå på toaletten. Det bildas en liten pöl på golvet i en del av barnavdelningen. Storasystern och jag hjälps åt att torka upp och städa...

Flera förfrågningar på Fredrik Lindströms Ljust&Fräscht-boken. Slutsåld hos vår stora leverantör. Inköp från en annan istället.

En man från Afghanistan behöver hjälp med att fylla i en blankett från Försäkringskassan. En registrering av alla familjemedlemmar, som måste göras när man fått uppehållstillstånd. Byråkratiska formuleringar även för en infödd svensk. En landsman som förstår mer svenska fungerar som tolk. När jag sedan ser bunten med papper som mannen har i en plastkasse, erbjuder jag honom en gammal pärm som gåva. Mannen sitter sedan en halvtimme i biblioteket och sorterar sina papper. Tackar med en djup bugning när han går, och vill att jag ska skriva upp på ett papper vad den där "apparaten" som han använt heter på svenska. Hålslagare. Ja, en sådan kan vara bra att ha. Det kommer nog att komma fler papper...

Strax före stängning dyker en bekant gestalt i solglasögon upp i entrén. Är det inte?! Jo, men visst är det D, en kurdisk man som lämnade Råneå för Frankrike med sin familj för några år sedan, som kommer på oväntat besök. Kärt återseende. Semester i någon vecka för att hälsa på vänner i Norrbotten. Svenskan som fungerade då, har ersatts av någon slags fransk-engelska, men det stora leendet finns kvar. Maria och jag får god choklad i present. Precis vad vi behövde för att höja blodsockernivån i elfte timmen...

Ett axplock, ja... En dag på jobbet. Min kollega Maria på medborgarkontoret hade ungefär samma variation på sina arbetsuppgifter och möten, tror jag. Imorgon väntar nya utmaningar och nya möten. Och kanske en och annan överraskning. Och att nästan hela världen möts hos oss i Råneå, nästan varje dag - det har ni väl redan förstått./Lena