tisdag 29 november 2011

Himmel & helvete

Det är med läsning, som det är med många andra begär. När man läst tillräckligt länge och tillräckligt mycket så behöver man allt starkare kickar för att gå i gång. För mig är det språket som är huvudsaken. Jag skulle kunna läsa en 300-sidors roman om en snigels långsamma vandring, om det bara var skrivet på ett vackert sätt. För oss "språkälskare" är det därför skönt att dyka ner i något som Jon Kalman Stefansson har skrivit. Jag läste hans "Sommarljus och så kommer natten" 2008 och blev förälskad i hans sätt att berätta en historia. Långsamt, poetiskt, lite tuggmotstånd, med meningar som får en att stanna upp och fundera. "Det är nyttigt för en människa att stå ensam i natten, hon blir då ett med stillheten och känner ett slags frid, som dock utan förvarning kan växla över i smärtsam ensamhet."Man läser kanske till och med meningar högt bara för att höra om de låter annorlunda än inne i ens huvud.



"Himmel & helvete" som kom 2010 är inget undantag. Jag hinner ända till sidan 46 innan berättelsens isländska män äntligen får båtarna i sjön och ger sig ut för att fiska torsk. Hela vägen fram till dess är de på väg, men ändå känns inte ett enda ord överflödigt. Jon Kalman skriver sina långa, flödande meningar som bidrar till känslan av hav, tårar och männens liv som tycks vara ständigt flytande mellan liv och död, mellan himmel och helvete. Det här är inte litterär "fast food", det här är en handgjord pralin avsedd att njutas långsamt och med fullt fokus på alla små nyanser./Ulrika i Gammelstad

måndag 28 november 2011

Omsluten av Anna

Först var jag benägen att hålla med Mattias Alkberg, när han recenserade Anna Ternheims senaste platta The Night Visitor i en av lokaltidningarna för några veckor sedan. En skiva som Ternheim spelat in i Nashville USA, tillsammans med bl a Matt Sweeney och Dave Ferguson. För perfekt, jämntjockt och nästan lite långtråkigt. Nu har jag ändrat mig, och instämmer i en av mina arbetskamraters lovord. Låtarna och musiken växer med lyssnandet. Man blir omsluten. Det är rogivande, stämningsfullt, vackert och ja, ibland nästan lite sakralt. Man blir varm inombords. Precis vad jag, och kanske några andra också behöver i denna mörka november. Gillar extra mycket: The longer the waiting (som Ternheim sjunger tillsammans med Ferguson), Lorelie-Marie, What remains? och Black light shines. Ett smakprov här. /Lena

tisdag 15 november 2011

Alfons på arabiska

Igår eftermiddag var det också dags för den första internationella sagostunden hos oss i Råneå. En samling barn mellan 10 månader och 10 år, hade mött upp tillsammans med en och annan vuxen förälder och mormor. Svetlana (bilden) var först ut med att med stor inlevelse läsa en saga på ryska. Det verkade nästan på en del av de mindre barnen, som inte var rysktalande, att språket inte hade så stor betydelse. Det var ju någon som berättade något som verkade roligt, och man fick sitta ner och lyssna tillsammans med andra. Sedan blev det också berättelser på arabiska, t o m två olika berättelser om Alfons! Några av de äldre arabisktalande barnen var väldigt ivriga att för andra få läsa något på sitt eget språk. Och faktiskt blev det också en saga på svenska mot slutet av samlingen, om Kung Mark som hade hästöron... Nästa måndag, den 21 november kl. 16.00 samlas vi igen, för att lyssna på olika sagoberättare. Chansen finns att vi längs vägen också lär oss ett och annat ord på både ryska, arabiska eller något helt annat språk. Och i väntan på nästa måndag är det förstås också fritt fram för den som vill att nyttja sagofåtöljen helt för sig själv, eller tillsammans med någon annan. Välkomna till biblioteket! /Lena

Fantastiska frågor

Även coola killar gillar att delta i tipsrundor och svara på fantastiska frågor. För om man gillar att läsa, så vill man ju inte missa chansen att kunna vinna en bra bok... Igår startade Barnboksveckorna hos oss på Råneå bibliotek. Det var stundtals fullt av barn som letade efter frågor, som vi placerat ut på spridda platser i hela biblioteket. Många ville också rösta på det bokomslag med fantastiska inslag som de gillade bäst. Och nästan ingen tackade nej till ett festivalarmband... /Lena

fredag 11 november 2011

Provsittning

Två av våra stammisar provsitter sagofåtöljen. Här kommer det att bli magiska stunder på i alla fall svenska och ryska, men kanske också på arabiska och persiska... Kom in till oss nästa vecka och slå dig ner! /Lena

Magiska förberedelser

Nu pågår det magiska förberedelser hos oss inför Barnboksveckorna som startar nästa vecka! Fantastiska lådor kläs med glitter, en internationell sagohörna ställs i ordning, och spännande tävlingar ska upp på skärmar och väggar... Du kommer väl förbi och ser vad som händer hos oss?! Magiskt välkommen! /Lena

torsdag 10 november 2011

Petras prick

Geparden Petra vaknar med svettig nos, kalla tassar och en krånglig knut på svansen. Släpar sig till badrummet och upptäcker att en av hennes 1000 prickar i pälsen saknas! Pricken, som gömt sig bakom toalettstolen, ger sig snart till känna, men vill inte tillbaka in i pälsen. Den längtar ut till snölandskapet, och passar på att studsa ut "glad och fri" när fönstret öppnas. Den var nog inte som de andra prickarna, tänker Petra.





Maria Nilsson Thore har skrivit och illustrerat en fin och tänkvärd bilderbok på temat att vara annorlunda. Framför allt om kopplingen att gå sin egen väg och växa som individ, och svårigheten att släppa iväg. Jag förstår varför boken är nominerad till Augustpriset i kategorin Årets barn och ungdomsbok. Och sedan är det lite roligt att jag som aldrig lyssnat särskilt mycket på Sting, får melodin och texten till If you love somebody set them free i huvudet, när jag läser boken. En formulering som jag för övrigt gärna skriver under på. Eller som författaren formulerat det i slutet av boken : "Vill man få en envis prick att stanna, måste den bestämma lite själv. Och kommer den till slut tillbaka, så vet man att man har en riktig vän." /Lena

tisdag 1 november 2011

Benda Bilili

En grupp hemlösa och rullstolsburna musiker från Kongo-Kinshasa. Några gatubarn. Musiken som drivkraft för att hålla ihop och överleva, och kanske kunna skapa ett annat liv. Dokumentärfilmen BENDA BILILI av Renaud Barret och Florent de la Tullaye berättar framgångssagan om hur repetionerna på gräsmattan i stadens zoo, ledde till hyllade konsertturnéer runt om i Europa. Se, lyssna och få perspektiv! Bli lite varm i hjärtat. Och njut av den svängiga musiken: Benda Bilili Nästan allt är möjligt! /Lena