Skoterfärden

Lena Stiessels "Skoterfärden" utgavs för första gången 1993 och kom som nyutgåva förra året. Nyutgåvan är en tunn, lättläst ungdomsbok med spännande omslag, som gjord för "läsovilliga killar" som det ibland uttrycks i våra kretsar. (Jag kan också vara "läsovillig", speciellt om boken har ett dåligt språk, tråkigt intrig eller om karaktärerna agerar helt irrationellt.)

I denna bok är Stockholmaren Gustav på skolov i Norrland. Han hamnar i ett killgäng som han knappt känner och hänger med ut för att åka skoter, grilla korv och dricka sprit. Efter en olycka då han ramlar av skotern och de andra åker ifrån honom, räddas han av sametjejen Sanna (som dessutom antyds vara synsk). Tycke uppstår mellan de båda men deras vägar skiljs åt.

Historien säger mig ingenting. Det märks också att tiden har hunnit i kapp "Skoterfärden" främst på språket. Boken fullkomligt kryllar av förlegade uttryck och stereotyper. Till exempel när en av killarna varnar för en nedhängande gren och skriker "Huka dig!" till den som sitter bak på skotern. Inte ens jag som är 40+ skulle använda det uttrycket. Eller när Gustav inser att han inte får träffa Sanna igen "-Sanna, vi ska skiljas i morgon, klagade han". Att tjejen är renskötande same känner författaren sig tvungen att beskriva bland annat med att hon har sneda ögon och "doftar vildmark"...

Att skriva lättlästa böcker måste vara bland det svåraste som finns. I en roman på 600 sidor kan man står ut med lite trista passager (i värsta fall skumläser man dem...) men i en lättläst bok räknas varje ord. Ofta sätter man dessa böcker in händerna på just killar som av en eller annan anledning tycker att det är trist eller svårt att läsa. Ge dom en ärlig chans att ta sig igenom berättelsen genom att välja en bok med ett modernt språk och en bra intrig. De "läsovilliga" är värda så mycket mer än bara ett snyggt bokomslag./Ulrika i Gammelstad