VLMF

I gårkväll pratade jag läsning, bibliotek och framtid med en av våra besökare. Han uttryckte viss oro över utvecklingen på biblioteken där allt mer blir tekniskt och automatiserat. Biblioteken i Luleå håller som bäst på att installera ny teknik som ska göra det lättare och säkrare både för låntagare och bibliotekspersonal. När apparaterna tar över utlån och återlämning, så är det tänkt att personalen ska få mer tid att möta besökarna och jobba utåtriktat. Gott så, men är det inte det vi redan gör?

Varje gång en besökare kommer in i biblioteket, så möter jag den personens blick och säger några ord, om så bara hej, tack eller varsågod. Ofta blir det mer sagt i det mötet, en fråga ställs som börjar på ett sätt, men slutar på ett helt annat. Någon vill berätta om det som har hänt sen sist, någon ventilerar upprört dagsnyheterna, någon vill bara att en annan människa ser dem och bekräftar att de också finns till. Det kan ingen maskin göra.

Jag blev bibliotekarie för att jag älskar böcker och för att jag älskar det skrivna ordet. Men jag blev det också för att jag vill möta och hjälpa människor. Ibland när tiden ägnas allt för mycket åt att producera dokument och svärar över strulande teknik, då slokar bibliotekariehjärtat hos mig. I inledningen till boken "Slow Gardening" skriver Alys Fowler:

"Plötsligt en dag befann jag mig sittande framför datorn och insåg att jag hade missat målet. Bokstavligen missat målet: istället för att vara i trädgården och gräva satt jag framför datorn och skrev om hur andra skulle gräva. Jag hade blivit någon som hellre talade om hur man skulle odla istället för att göra det själv. För att jag ska må bra måste det vara tvärtom."

Det ska bli spännande att se hur den nya utlånings- och återlämningsmaskinen och all annan teknik fungerar, för jag tror det kommer att underlätta. Men jag vet också att besökarna uppskattar att biblioteket är en plats där man fortfarande kan ställa en fråga till en levande människa och få ett svar (eller en motfråga) tillbaks. För hur vi än vänder och vrider på det hela, så är det litteraturen som är den bördiga jord varifrån allt annat på biblioteket spirar. Och för att jag ska må bra så måste jag få gräva! /Ulrika i Gammelstad

PS: VLMF står för "Vad lever man för" och är en klurig bok av Barbro Lindgren :DS