Ceremony

Egensinnigt, stämningsfullt, filmiskt, experimentellt, överraskande, rogivande, suggestivt... Jag har de senaste dagarna lyssnat på Anna von Hausswolffs senaste skiva Ceremony. Och adjektiven poppar upp på rad i huvudet på mig. Det är bra. Riktigt bra. Jag vill lyssna om och om igen, och varje gång upplever jag nya nyanser av låtarna. Jag får associationer till Kate Bush och Maria McKee, och av någon outgrundlig anledning också bandet Cowboy Junkies. Samtidigt som det här känns som något som inte riktigt går att jämföra med något annat. Ceremony är tillägnad Annas morfar, som gick bort för två år sedan, och är inspelad i Annedalskyrkan i Göteborg, med orgel som tongivande instrument. Varenda låt känns som ett eget kapitel i en större berättelse. Jag gillar lite extra: Liturghy of light och Mountains crave. Anna v H är en ny spännande musikalisk bekantskap för mig: Fattar inte att jag kunnat missa hennes första platta Singing from the Grave, som kom 2010. Den måste genast införskaffas och lyssnas på. Jag tillhör ju de fossiler som fortfarande då och då köper skivor, och också gillar att djupdyka i en enskild artists produktion:-) /Lena