Vi kom över havet

Återigen håller jag en till formatet liten bok i min hand. Den innehåller en historia som det talats tyst om. Kanske beror det på att offren råkade tillhöra "fienden" under en period eller att Amerika inte velat kännas vid det som hände, men lika fullt är det en historia som kommit i skymundan. Julie Otsuka skriver i romanens form om de japanska kvinnorna (och flickorna) som reste till Amerika på 20-talet med drömmen om ett bättre liv. De hade lockats dit med hjälp av äktenskapsmäklare som visade dem bilder på unga, vackra män och deras brev som lovade välstånd och lycka. Resan över havet var dramatiskt men inte lika dramatiskt som deras framtid skulle bli. När de gick i land visade det sig att männen ljugit om allt och kvinnorna fick det i många fall ett lika hårt och slitsamt liv som sina mödrar på åkrarna i de japanska hembyarna. När kvinnorna sedan skriver brev hem till sina familjer i Japan, ljuger de också. De skäms för att berätta sanningen om våldsamma män, hemska levnadsförhållanden, slavliknande arbeten och brustna drömmar.

De finns kvinnor som i desperation prostituerar sig eller tar sitt liv, men många kämpar vidare, bygger långsamt upp små familjeföretag som de sköter noggrant och därigenom vinner respekt från de samhällen där de bosätter sig. De föder barn som växer upp och blir amerikanska medborgare och anammar seder och ett språk som är främmande för deras föräldrar. Japanerna blir en del av det amerikanska samhället och livet rullar på ända tills andra världskriget startar och Pearl Harbour attackeras. Plötsligt förändras synen på ett helt folkslag.

Ett vackert språk och intressant berättarteknik som lyfter fram dessa starka kvinnor, gör att jag blir fullständigt uppslukad och sträckläser långt in på natten. Romanen spinner trådar som löper bakåt likväl som framåt i historien, från 1600-talets häxprocesser i Salem fram till efterdyningarna av 9/11. Det är också en historia som tyvärr upprepar sig även idag med fruimport, barn till invandrare som lever ett annat liv än sina föräldrar och misstänkliggörandet av människor bara för att de har en annan härkomst. Och som god litteratur ofta gör, så väcker "Vi kom över havet" ett intresse för vidare läsning, för att få veta mer om denna del av Amerikas och Japans gemensamma historia./Ulrika

En gåtfull vänskap

Jag erkänner. Jag är inte särskilt intresserad av matematik. Jag kan räkna procent när jag ska handla och multiplikationstabellen får man ju användning av när man stickar, men det är ungefär allt. Men när Yoko Ogawas "En gåtfull vänskap" kom i svensk översättning blev jag genast intresserad. En hushållerskas berättelse om hur det är att arbeta för en gammal matematikprofessor vars minne bara varar i 80 minuter kändes som en bra bok att läsa just innan man ska somna. Kanske skulle den vara lika sövande som jag ofta uppfattade matematikböckerna i min ungdom? Men så blev det inte. Själva boken har ett mycket tilltalande format; mindre än en pocket men med hårda pärmar. Omslagspappret är präglat med siffror som framträder genom bilden på den gamle mannen som står med ryggen mot betraktaren. Bokplasten gör att jag upptäcker siffrorna av en slump; de framträder när man vinklar boken i vissa lägen. Boken är lätt att bära med sig och ryms till och med i min handväska.

Själva berättelsen fångar mig redan på första sidan med sitt lågmälda tilltal. Det är som om hushållerskan sitter på en stol bakom mig eller snarare att jag som läsare får sitta på en stol i köket där hon förbereder en måltid för Doktorn och sin son. Det är en historia om minnen och vänskap. Och om godhet! Hur ofta får man numera läsa om godhet i en roman? Motvilligt blir jag även intresserad av matematik och gör min omgivning förbluffad när jag börjar berätta om primtal. Det här är skönlitteratur när den är som bäst. En helhetsupplevelse från första stund när jag har boken i min hand, den fördjupande läsningen som väcker intresset för något helt annat, i detta fall matematik och så glädjen att en till synes enkel historia får mig att bli alldeles varm inombords. Läs! Läs! Läs! /Ulrika