Nya vyer

Från och med torsdag förra veckan så är vi på plats i den nya informationsdisken. Det har blivit mycket luftigare och det är trevligt att se besökarna (och de ser oss) direkt när de kommer in i huset.

Glädjande nog har vi även fått klartecken till nya bokhyllor på barnavdelningen, så det kommer att bli ett riktigt lyft. Eller snarare, färre lyft, eftersom en del hyllor kommer att ha hjul och vara flyttbara.

Igår blev det däremot en hel del lyft, för då möblerade vi om lite i biblioteket. Tidninghörnan och bilderbokshörnan fick byta plats med varandra. I slutet av dagen var vi svettiga, dammiga och hade ömma muskler, men vi tycker att det blev jättebra. Kom in så får du se!/Ulrika

Det enda som egentligen händer oss

Jag gillade verkligen Merete Mazzarellas "Resa med rabatt" där hon berättar om tiden före och strax efter sin pension från tjänsten som professor i nordisk litteratur, så jag kastade mig genast över hennes senaste bok "Det enda som egentligen händer oss". Det har gått en tid sen pensionsdagen. Merete har hunnit byta både livskamrat och bostad och där den förra boken hade en stark, röd tråd som löpte lätt över alla sidor, är denna bok präglad av uppbrott och avbrott. En tanke avhandlas på några rader eller sidor och sen hoppar hon vidare till något oftast helt annat. Merete har mycket klokt att fundera över, men jag kämpar för att hänga med i hennes spår. Jag tänker på en bekant till mina föräldrar som på frågan om hur dagarna såg ut som pensionär svarade - Vi letar saker...

Det verkar som om Merete också virrar runt lite, men det är ett behagligt virrande. Kanske befinner hon sig i "mellanrummet", den tid man upplever när man lämnat något välbekant för något nytt och främmande. Det är en tid av förvirring och nyorientering. En tid att ställa frågor men också acceptera att de kanske väcker ännu fler. Man ska vara aktsam om"mellanrummen" i livet. Vem vet, kanske bli de en dag till en bok?/Ulrika

Virkade kakor

Det har blivit tradition för mig att virka under påskhelgen. När andra kör med "påskekrim" så är det garn och virknål som gäller för mig, men naturligtvis har jag inte varit helt boklös ändå! Årets inspiration hämtades ut den lilla (men naggande goda) "Virkade kakor" av Jennie Olsson. Mönstren är lätta att följa om man inte är helt nybörjare. Ingen svårighetsgrad är angiven och bara kortfattade instruktioner finns med i början, men boken känns ändå lättillgänglig och som sagt, inspirerande. Helgens resultat blev en hög med Ballerinakex. De ska bli en present till en man som är ett riktigt kakmonster vad jag förstår. Jag hoppas han gillar mina kex, fast de är fyllda med vadd istället för choklad. /Ulrika

Hejsan och glad påsk!

När Lena packar sina väskor och ger sig av söderut, så har jag packat mina jobbpärmar och rest norrut till Råneå. Jepp! Under två månader kommer Råneborna och bibliotekets övriga besökare få dras med mig istället. Som tur var är Martina och resten av gänget på plats, så jag kan inte ställa till med allt för mycket ofog ;-) Fick en liten mjukstart på mitt vikariat eftersom det bara blev tre arbetsdagar denna vecka pga påsken, men det var bara bra efter drygt ett halvårs frånvaro. Man är lite ringrostig när det gäller nycklar, bokningar och "vem-gör-vad" frågor, men på det stora hela är det superkul att vara tillbaks. Men så var jag i Gammelstad som hastigast i tisdags och det var också superkul för det händer massor där med, så jag tror att den här tiden kommer att bli guld. Jag får det bästa av nästan allt!

Men nu är det påsk och jag har tagit lite ledigt för att ta det lugnt, läsa, så blomfrön och må allmänt gott. Påskmat och påskmust finns i kylen, solen skiner och katten snarkar i soffan. Jag hoppas ni får en riktigt fin påsk. Vi syns i Råneå på tisdag! /Ulrika

Hejdå, allihopa!

Nu tar jag en tremånaderspaus, som jag till viss del kommer att tillbringa i Italien på Sardinien. Min gamla medarbetare Ulrika dyker upp som vikarie på måndag nästa vecka. Kanske kan det komma någon liten Italien-rapport ibland från mig, om andan faller på, vi får se... På återseende i juli! /Lena

Hatten av!

Hatten av, för alla de hantverkare som vi haft omkring oss under ombyggnationen, som pågått i snart två månader. Nästan alltid leende, nära till skratt och ofta ett vänligt ord på vägen. Ingen klagan på att vi eller våra besökare är i vägen eller stör, fastän vi haft vår verksamhet igång hela tiden. Utöver att de här människorna ofta jobbat med otydliga ritningar och delvis oklara direktiv, har de också tagit sig tid att ge oss ett handtag då och då, med att t ex spika ihop rangliga bokhyllor, som varit på väg att ramla över oss, när vi flyttat böcker i biblioteket. Inför nya arbetsmoment har de smidigt kommunicerat med oss, för att underlätta både deras och vårt arbete. "Imorgon lägger vi golv på den sidan - går det bra för er att använda den andra ingången då?" "Nästa vecka börjar vi riva den väggen - hinner ni förbereda och plocka undan innan dess?" Jag är faktiskt imponerad. Inte bara av den kunskap som t ex snickare, elektriker och golvläggare besitter, som jag själv saknar. Jag är framför allt imponerad av det här gängets sociala kompetens, och speciellt när det gäller kärntruppen bestående av Johnny, Hasse och praktikanten Julle! En eloge även till alla våra besökare, som ofta visat större oro över våra arbetsvillkor under ombyggnationen, än irritation över den ibland ganska röriga miljön i biblioteket. Vi gillar er:-) Om allt nu går enligt planerna, så blir det nyinvigning av våra lokaler lördag den 21 april. Skriv in datumet i era kalendrar! Jag befinner mig själv på annan plats vid tillfället, men jag håller tummarna för att allt ska gå vägen! Och att vi inom en nära framtid också får investera i nya bokhyllor till biblioteket:-) /Lena

Skoterfärden

Lena Stiessels "Skoterfärden" utgavs för första gången 1993 och kom som nyutgåva förra året. Nyutgåvan är en tunn, lättläst ungdomsbok med spännande omslag, som gjord för "läsovilliga killar" som det ibland uttrycks i våra kretsar. (Jag kan också vara "läsovillig", speciellt om boken har ett dåligt språk, tråkigt intrig eller om karaktärerna agerar helt irrationellt.)

I denna bok är Stockholmaren Gustav på skolov i Norrland. Han hamnar i ett killgäng som han knappt känner och hänger med ut för att åka skoter, grilla korv och dricka sprit. Efter en olycka då han ramlar av skotern och de andra åker ifrån honom, räddas han av sametjejen Sanna (som dessutom antyds vara synsk). Tycke uppstår mellan de båda men deras vägar skiljs åt.

Historien säger mig ingenting. Det märks också att tiden har hunnit i kapp "Skoterfärden" främst på språket. Boken fullkomligt kryllar av förlegade uttryck och stereotyper. Till exempel när en av killarna varnar för en nedhängande gren och skriker "Huka dig!" till den som sitter bak på skotern. Inte ens jag som är 40+ skulle använda det uttrycket. Eller när Gustav inser att han inte får träffa Sanna igen "-Sanna, vi ska skiljas i morgon, klagade han". Att tjejen är renskötande same känner författaren sig tvungen att beskriva bland annat med att hon har sneda ögon och "doftar vildmark"...

Att skriva lättlästa böcker måste vara bland det svåraste som finns. I en roman på 600 sidor kan man står ut med lite trista passager (i värsta fall skumläser man dem...) men i en lättläst bok räknas varje ord. Ofta sätter man dessa böcker in händerna på just killar som av en eller annan anledning tycker att det är trist eller svårt att läsa. Ge dom en ärlig chans att ta sig igenom berättelsen genom att välja en bok med ett modernt språk och en bra intrig. De "läsovilliga" är värda så mycket mer än bara ett snyggt bokomslag./Ulrika i Gammelstad