Hesse i snabbköpet

Italien, Sardinien och Alghero - en sak är jag imponerad av hos er: att jag i snabbköpet nära kassan, kan hitta flera olika titlar av Hermann Hesse. Ett spännande alternativ till godishyllan. Häftigt! /Lena

Mi scusi Alghero!

Förlåt mig - jag hade fel! Ni hade lyckats gömma ert nyuppståndna lilla bibliotek tillräckligt långt utanför centrum, och på en anonym adress, så att varken jag eller många av invånarna i Alghero visste att ni existerade. I alla fall: ni har ett bibliotek. Bra! Visserligen svårfunnet, och med obefintlig skyltning på byggnaden, men ändock... Den något åldrade manlige bibliotekarien som satt vid ett bord i ett av de små rummen, var som hämtad ur en svunnen tid, med tweedkostym, slips, hornbågade glasögon och allvarlig uppsyn. Utstrålning: "Vad gör ni här?" Bäst med ert bibliotek: rummet med alla DVD-filmer, för både vuxna och barn, med språkalternativen BÅDE italienska och engelska (existerar knappast i den itallienska televisionen...) Dessutom: gratis lån i två dagar. Sämst: blickarna från både bibliotekarien och de få övriga besökarna, när jag och mitt sällskap kommunicerade via viskningar. Budskap: "Det här biblioteket är inte en dynamisk mötesplats mellan både människor och litteratur, utan en plats med tre små rum och en liten korridor, där man i tystnad betraktar bokryggar (inte exponerade framsidor), för att försöka hitta det man söker." Ett litet plus dock för de fyra internetuppkopplade datorerna. Ett stort minus för ett bibliotekssystem där man fortfarande söker böcker via katalogkort. (Existerar det någonstans i Sverige idag?!) Min önskan: Ett större och modernare bibliotek för Algheros invånare, och alla dess besökare, från många olika platser i världen. Enligt den manlige bibliotekarien fanns det planer för att biblioteket skulle flyttas närmare centrum, oklart när, och uppstå i något "modernare form" inom sinom tid... Mitt råd: Glöm inte bort att marknadsföra att ni finns! (Om ni vill att vi ska komma till er...) /Lena

Binda flugor

Ibland dyker det up faktaböcker som man blir alldeles lyckliga av som läsare, men lite olycklig som bibliotekarie. Peter Gathercoles "Binda flugor" är en sådan bok. Det här är den i närmaste perfekta boken för nybörjaren på flugbindning. Jag hade en aning om det när jag beställde den och med hjälp av en van flugfiskare fick jag mina aningar bekräftade. Boken har en behändig storlek och tar upp det mesta man kan behöva veta för att binda sina egna flugor. Teknikerna är pedagogiskt fotoillustrerade så att varje moment blir tydligt och boken är spiralbunden så den är lätt att ha uppslagen framför sig. Just spiralbindningen är det som får bibliotekarien i mig att våndas. Det är lätt hänt att sidorna lossnar och de är svåra att laga på något snyggt och hållbart sätt. Trots detta vet jag att många kommer att älska denna bok. Den är dessutom den perfekta presenten till en vän som just upptäckt flugfiskets tjusning. /Ulrika

Fallet med den försvunna tjänsteflickan

Nu är sommaren här och med den semestertider för många. Lata dagar på stranden eller i trädgården, kanske regntunga dagar i soffhörnet som gjorda för avkopplande läsning. Någonting lättsamt men ändå intresseväckande får det gärna vara. Lycka att då få Tarquin Halls deckare "Fallet med den förvunna tjänsteflickan" i sin hand! När du tröttnat på engelska lorder i tweedkostym eller hårdkokta snutar från USA, då är Vish Puri, Indiens mest diskrete detektiv en angenäm bekantskap. I sann Agatha Christie-anda får vi möta tjänstefolk, busar och överklass i en härva av pengar, kärlek och hämnd. Det är spännande utan att bli otäckt och på köpet får man lära sig lite om det indiska samhället med hjälp av en ordlista i slutet av boken. Ordlistan kan man med fördel läsa igenom först så kan man lättare hänga med herr Puri i svängarna. Gillar du Mma Ramotswe så är risken stor att Vish Puri blir din nya favorit. /Ulrika

Skattjakt!

Många skolor har skattjakt den sista veckan innan sommarlovet, så även här i Råneå. Flertalet elever har kommit in på biblioteket med andan i halsen och ställt mer eller mindre besynnerliga frågor. Bland de lättare var vem som skrev Hemsöborna (allas vår August Strindberg) samt hur första raden lyder, den odödliga strofen "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen." Andra frågor var hur lång Råneälven är (ca 210 km) samt om vi hade IKEA-katalogen från 2003 (nej tyvärr, men vem har det?). Lite butter blev jag dock när jag fick se att några av de första Strindbergsjägarna hade försökt gömma "Hemsöborna" från de andra tävlingsdeltagarna genom att putta in den bakom poesihyllan... Inte särskilt snällt, men man måste ändå beundra deras kämpaglöd. /Ulrika

Bibliotek - inte en självklarhet

Snart reser jag till Italien för ett par veckors ledighet, och för att hälsa på vänner som bor där. Till Alghero på Sardinien, där jag varit många gånger förr, de senaste åren. Alghero är fantastiskt på flera sätt. Klimatet, stränderna, maten och den kosmopolitiska känslan, som nästan påminner om Barcelona ibland. Det är dock en sak som Alghero saknar. I en stad med drygt 40 000 invånare finns inte ett riktigt bibliotek! När jag förra sommaren berättade för en av stans bokhandlare, att i Luleå i norra Sverige, med drygt 70 000 invånare, finns det 10 bibliotek och en bokbuss (det var innan nedläggning av två av kommunens bibliotek), så trodde han inte att det kunde vara möjligt. "Då måste ni ha mycket höga skatter", sa han. Och ja, allt är ju relativt... I Alghero finns däremot flera välutrustade bokhandlar, och jag har hittat även mer udda bra svenska barnboksförfattare översatta till italienska. Bra så, MEN - de böckerna måste man betala för. Och alla barn har kanske inte vuxna i sin närhet, som prioriterar litteratur och läsning. I Alghero finns dessutom många familjer med inte så höga inkomster, och en hel del arbetslösa. Tillgången till information och litteratur är inte tillgänglig för alla... Jag konstaterar att vi har det bra förspänt i Sverige och i Norrbotten. I Alghero får man också vackert pröjsa om man vill läsa en dagstidning (pappersvariant) eller kolla sin mail, och bege sig till tidningskiosken eller ett internetcafé. Visst kan saker hos oss bli bättre, men i jämförelse med Alghero på Sardinien, har vi det bra... /Lena

Kort-vecka...

Nu hägar sommarlovet för många och vi på biblioteket delar ut 9:ornas lånekort. I bibliotekets ögon räknas 9:orna från och med nu som vuxna, dvs mer frihet men också ansvar. Egentligen är det mindre bra att dela ut korten nu i juni när luften är sprängfylld av förväntan och pirr. Man försöker informera om "övertidsavgifter" och "räkningar" samt "på vår hemsida kan du se dina lån osv", men jag ser att mina ord forsar förbi lika lätt som Råneälvens vatten och att tankarna är långt borta hos killen eller tjejen jag har framför mig. När hösten kommer och gymnasiet börjar händer det att någon minns att det där lånekortet, det kanske inte var så tokigt att ha ändå. De lånekort som inte hämtas ut nu finns kvar här tills årsskiftet då vi gallrar bort dem från datasystemet. Men biblioteket med allt vi har att erbjuda finns här även när sommarförälskelsen och flintasteken är ett minne blott.../Ulrika

Inför sommarlovet

En lågstadieklass har just varit här och lånat för sista gången innan sommarlovet. Läraren uppmanade dem att besöka biblioteket även under sommaren för att inte tappa farten i läsförmågan. Dom tackade för att de får låna böcker här och vi tackar dem för att de besöker oss. Det är kul med engagerade lärare och läshungriga barn! Fast jag unnar dem också lata dagar utan en tanke på att läsförmågan kanske blir lidande... Och om de känner att de vill slöläsa i hängmattan, bara för att de själva tycker att det är trevligt, så unnar jag dem det också./Ulrika

Just kids

Jag läser Just kids av Patti Smith, och jag blir både engagerad, vemodig och vill genast åka till New York. Rockikonen och poeten Patti berättar en gripande historia om livet i New York i slutet av 60-talet, som hon till stora delar tillbringade med konstnären och fotografen Robert Mapplethorpe. "Ingen ser världen som du och jag", säger Robert till Patti, när de harvar sig fram utan pengar och med den heliga konsten som mål. I boken möter man många av dåtidens kända artister och konstnärer, som t ex Janis Joplin, Allen Ginsberg och Sam Shepard, men boken är framför allt en finkänslig och kärleksfull skildring av relationen mellan Patti och Robert. Två udda existenser, som tillsammans i en kärleksrelation, försöker hitta ett sätt att förverkliga sina drömmar om ett annorlunda sätt att leva. Senare en relation som utvecklades till ett mer själsligt förbund, då det visade sig att Robert var homosexuell. "Jag saknar oss", konstaterar Patti när de går skilda vägar. Robert dör i aids 1989, och boken har Patti skrivit som ett uppfyllt löfte till Robert, att någon gång skildra deras liv tillsammans.

Jag lyssnar på en del av mina gamla Patti-LP-skivor, som Horses, och jag bestämmer mig för att ta med hennes nyligen utkomna diktsamling Oskuldens tecken (ännu oläst), på min resa till Italien/Sardinien nästa vecka. Patti är den poetiska och andliga följeslagare som jag behöver, tror jag... /Lena

Sju resor, nio liv

Jag är ingen konstexpert, men Lars Lerins akvareller är fantastiska. Och hans korta reseskildringar är också som små målningar, färgstarka och levande. Vill man ta del av båda, och förflyttas mellan platser som Grekland, Island, Turkiet och Syrien, kan man gärna läsa Sju resor, nio liv, som kom förra året. Rekommenderas! /Lena