Onyttingen

Som så många andra födda på 70-talet har jag länge haft en kluven inställning till Staffan Westerbergs verk, men ju äldre jag blir destå mer uppskattar jag det han gör (och har gjort). Det senaste på den litterära fronten från herr Westerberg är "Onyttingen". Det är en humoristisk, filosofisk och vackert melankolisk berättelse om Gunnar Renlund och hans flykt från Svea Svenssons hem för gamla svamlingar. Gunnar är på jakt efter Vitrenen och i sitt sökande har han sällskap av bland annat Änglapojken och Öjvind Pegasus eller är han kanske Thorvaldsens Kristus, den som mormor har på sin sekretär?.

Boken är utformad som en saga med naivistiska illustrationer av författaren. Huvudpersonen Gunnar är den tidlösa människan som är pojken och gubben på samma gång. Tänker på Bodil Jönsson som när hon var liten trodde att människor hade årsringar liksom träden. Det är en fin tanke tycker jag och fullständigt logisk, att man bär sina samtliga åldrar inom sig, lager på lager som ett träd. Berättelsen säger oss att det är tillåtet att misslyckas, att man inte alltid behöver vara så nyttig och att man måste våga hoppa även om det innbär att man kan förlora fotfästet. Gunnar säger "Man behöver inte vara duktig. Man duger ändå." Det önskar jag att alla föräldrar sa till sina barn (och menade det). Tillsammans med Gunnar får vi följa med på en svindlande resa genom Norrbotten och jo, till slut finner han Vitrenen och kan börja en helt annan resa. Jag hoppas det dröjer länge länge länge innan Staffan ger sig ut på den resan, för jag vill läsa mer. "Onyttingen" är en riktig måbra-berättelse. Inte illa för en man som sägs ha förstört en hel generation eller hur?/ Ulrika i Gammelstad

Fest och glam

För snart en vecka sedan hade vi 1-årskalas på Gammelstads bibliotek. Det innebär att alla 1-åringar i området (med sina vårdnadshavare) bjuds in en torsdag förmiddag för att sjunga, ramsa, klämma på böcker och äta tårta. Som ni förstår är det tur att inte alla kommer på en gång... Av 100 inbjudna (!) var det 9 bebisar, 4 syskon, 11 föräldrar och 1 mormor som dök upp. Det var som vilken fest som helst när deltagarna inte känner varandra riktigt. Först är man avvaktande och artig, sen får man lite under västen och blir uppsluppen (festens höjdpunkt!). Sen börjar en del ta sig friheter och i slutet är det några som faller i gråt. Men det är ändå jättekul och inspirerande att se dessa småttingar tulta omkring och ta för sig av biblioteket. Eftersom M och C är barnexperterna här och skötte snacket så kunde jag agera värdinna och glida omkring, prata och plocka disk. Mycket behagligt! Lite tårta blev kvar så både vi och våra timvikarier fick smaka. Tur att vi har ett stegprojekt igång så att inte alla kalorier fastnar direkt på höfterna... /Ulrika i Gammelstad

Välkommen Martina!

Vi har sedan igår en ny ordinarie medarbetare på biblioteket i Råneå: Martina Rasch. Martina har gjort inhopp som vikarie hos oss både i våras och under hösten. Nu ser vi fram emot att få ta del av Martinas specialkunskaper om bl a skräck, science fiction och fantasy. Och vi tror att vår verksamhet kommer att berikas av ungdomlig energi, som gör att både vår medelålder i arbetsgruppen blir något lägre och våra tankebanor kanske lite förnyade och omskakade:-) Detta av en person som bl a beskriver sig själv som egensinnig, öppensinnad och djupsinnig. Martina är en flitig bokbloggare på sin fritid, och kanske kommer vi att få se någon blogg riktad till barn och ungdomar dyka upp kopplat till Råneå bibliotek framöver... I väntan på det, så kan man gå in och läsa Martinas privata bokblogg här: Ett hem utan böcker. Välkommen till Råneå Martina! /Lena

God choklad

Och en del av det rättvisemärkta fikat som vi bjöd på: choklad i lagom stora bitar och i olika former... Bananerna kom inte med på bild, eftersom de inte var så snygga på utsidan, men de var goda och framför allt KRAV-märkta:-) /Lena

Vi fikar fair!

Vi antog utmaningen och bestämde oss för att bjuda in till ett gemensamt fairtrade-fika för att fira Fairtrade Challenge, som idag går av stapeln för tredje året i rad. Det kändes naturligt eftersom vi i flera år sålt rättvisemärkta produkter och dessutom använder rättvisemärkt kaffe i vår automat. I Medborgarhusets samlingslokal Sulan samlades i morse förutom bibliotekets och medborgarkontorets personal, även personer från Råneservice, skolans administrativa personal, några killar från Rånetaxi och våra lokalvårdare. Det fanns möjlighet att förse sig med rättvisemärkt kaffe, te, choklad och KRAV-märkta bananer. Och som synes dök även vår föräldralediga medarbetare upp med sin lille son:-) Trevligt start på dagen, för en god sak! /Lena

Här & där

Nu har jag jobbat drygt en månad i Gammelstad och en del skillnader mellan här och där (Råneå) börjar bli tydliga. Här vet jag att man faktiskt har funderat på att sluta köpa faktaböcker (böcker om kroppen, båtar och kungar till exempel). Det lånas inte så mycket fakta här, men det tror jag mest beror på närheten till Stadsbiblioteket. Jag tror inte att "Gammelstassarna" är mindre vetgiriga än sina medläsare i Råneå, men där (Råneå) är det liksom inte lika självklart att besöka Stadsbiblioteket som ligger dryga 3,5 mil söderut. Man är liksom "tvungen" att besöka sitt bibliotek och nu när boktransporterna mellan våra områden går varje dag, har väntetiden på en bok blivit avsevärt kortare.

Värre är det med transporterna av människor...Busskommunikationerna är allt annat än bra när man ska ta sig från här till där. Bor man i Luleå och jobbar i Råneå får man välja mellan att börja jobba 7:00 eller 9:00 för det är de bussar som går på morgonen. Hem är det lika knepigt. Slutar man 17:00 som många vanliga människor gör så får man vänta en timme på bussen. Då jobbar man lite extra medan man väntar. Här (Gammelstad) är man bortskämd med bussar som oftast går med 10 minuters mellanrum mellan centrum och sista bussen från centrum in till Gammelstad på en vanlig lördagskväll går 03:10 från Smedjegatan. För Råneborna går sista bussen hem 21:10...

Men visst finns det företeelser som är samma här som där! De glada damerna som ofta sitter runt tidningsbordet i Råneå, är här ett glatt herrgäng som varje morgon löser världsproblemen över lokaltidningarna. Pensionärerna, föräldralediga, de som är lite speciella, de som väntar på bussen/träningen, de ensamma, killarna som bara läser Bert & Sune, hästtjejerna, bokslukarna: alla finns de både här och där. Tänk så bra det är! /Ulrika i Gammelstad

Det är hit man kommer när man kommer hem

Det är tidig eftermiddag då jag rullar in i Råneå för att besöka min gamla arbetsplats. Jag parkerar vi kyrkan och spanar upp mot Medborgarhusets gråa fasad. Redan ute på gatan träffar jag och hälsar på gamla bekanta. När jag kommer in i foajén möts jag av det välkända sorl som så ofta fyller denna byggnad. I receptionen är det full aktivitet, Lena och Mia är båda inbegripna i att förklara något på engelska för var sin medborgare i behov av hjälp. Jag går in till korridoren där medborgarkontorets personal har sina rum, sätter lite fika i kylen och hälsar på Maria. Lena kommer in med en trasslande Dymo i högsta hugg, och jag som gillar knep & knåp tar mig an apparaten. Det ska skrivas ut namnskyltar att sätta på dörren till en lägenhet. Efter en stunds micklande får jag igång Dymon och går ut till Lena och Mia. Lite senare dyker "mina" bibliotekstjejer upp och vi får en pratstund vid tidskriftsbordet om serier och husdjur och en massa annat som faktiskt är hemligt... Jag har även turen att träffa två andra återkommande biblioteksbesökare som bara genom att dyka upp, gör mig glad och lätt till sinnes.

Det är en härlig känsla som infinner sig när jag åter står bakom disken i det kontrollerade kaos som personalen här dagligen tar sig an. Jag kanske sticker ut hakan lite, men jag tycker att det skulle vara obligatoriskt att prya här en månad när man ska jobba med människor, för det som ges här är Service med stort S. Och om man undrar hur ett riktigt "folkbibliotek" ser ut så är det hit man ska åka, för det är här som folket är. Ibland när jag varit mitt uppe i detta har jag känt mig fullständigt utpumpad, men oftast har det gett en obeskrivlig kick. Så mycket så att jag åker hit fast jag har slutat för dagen och "smygjobbar" lite. Tiden går så fort, plötsligt är klockan 17:00 och entrédörren går igen med ett surrande. Ibland... hade det inte varit för det där ljudet så hade jag och Birgitta aldrig kommit på att det var dags att gå hem... Men så är det när man har roligt och idag är inget undantag. Det mörknar redan när jag kör över broarna och trots att jag sovit dåligt och borde vara helt slut, är jag nu fylld av energi. Jag har blivit "Rånefierad" och det känns mycket bra./Ulrika i Gammelstad

Taggad till tusen

När jag kommer till biblioteket på förmiddagen har någon skrivit sin "tag" tvärs över fönstret till vårt lunchrum. Min första reaktion är ilska, men snart lugnar jag mig och ser något annat. Klottraren har använd en bredare tuschpenna med klargrön färg som faktiskt passar riktigt bra där i fönstret. Uppiggande! Inte alls fult. Jag har på känn att den här personen (ny tag som jag inte känner igen) skulle kunna göra något riktigt vackert med vårt lunchfönster. Det skulle kunna fungera som ett slags insynskydd! Undrar om man får skriva en liten lapp och klistra fast på insidan av fönstret med texten "Kära "taggare"! Vi uppskattade verkligen den gröna färgen och den konstnärliga formen på din "tag". Kan du vara snäll och göra lite mer, gärna något motiv ur naturen om det vore ok. Tack på förhand! /Bibliotekspersonalen" Nej, det skulle naturligtvis inte alls gå för sig... Man får inte uppmuntra skadegörelse. Men för mig blir det här en påminnelse om att det faktiskt går att se något positivt i det som till en början var något negativt. /Ulrika i Gammelstad

Äntligen!

Jag hade förberett allt på Gammelstads bibliotek; kopplat in datorns högtalare så att vi skulle kunna lyssna på radion då klockan 12:58, lagt till radions P1 i "Favoriter" i webbläsaren och ALLA pratade om vem det kunde bli som skulle få årets nobelpris i litteratur. Risken att det skulle bli någon som vi inte hade litteratur av var stor. 13:01 när vi öppnat biblioteket och jag återgått till min sammanställning av organistationsenkäten så kommer Maria O plötsligt ihåg det! Vi kastar oss över datorn, knäpper på högtalarna och möts av ett glatt sorl och en journalist som pratar om "han". "Det blev en karl!" säger vi, lite besviket kanske men så kommer det: Tomas Tranströmer har fått 2011 års Nobelpris i litteratur!!! Stor glädje utbryter och vi går med stora kliv mot lyrikhyllan och minsann, står där inte mindre är tre lyriksamlingar med hans efternamn på de smala ryggarna!

Som extra grädde på moset har vi faktiskt en av hans dikter på väggen i vår entré, en av mina personliga favoriter, "Romanska bågar". Jag har alltid burit med mig citat, diktstrofer och bitar av låttexter i kalendrar, i plånböcker eller nedklottrade i all hast på en papperslapp som sedan vikts och burits i bakfickan på jeansen. Ord till tröst, för att får kraft, för att få en förklaring där det inte går att förstå. "Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall" Tack Tomas och grattis till priset! /Ulrika i Gammelstad

Matti & Patti

Och i torsdags återfanns två storheter i samma program, på bästa sändningstid: Matti & Patti. Mattias Alkberg och Patti Smith. För alla som missade Babel i svt för två dagar sedan - kolla här. Matti introduceras inte i ingressen, men håll ut, han dyker upp en bit in i programmet. Jag tänker att det finns hopp för mänskligheten, kanske, när det finns människor som Matti & Patti... Och så lyssnar jag några extra gånger på låten People have the power. /Lena