När litteraturen fungerar som bäst, kan den förutom en givande läsupplevelse, ge inspiration och lust att läsa också andra texter och författare; som man ännu inte har förstått att man kanske borde ha läst. Den kan också frammana impulser att lyssna på ännu ej upptäckt eller tillfälligt glömd musik, eller kanske att se en fortfarande osedd film. Korsbefruktningar åt alla håll och kanter alltså.
Under min julledighet har jag läst både Keith Richards Livet (2010) och Erica Jongs Förföra demonen: att skriva för livet (2010). Två läsvärda böcker. Båda beskriver ett par färgstarka personligheter: en manlig artist som producerat fantastisk musik, men också dragit i sig lite för mycket droger; och en kvinnlig författare med stor kärlek till litteraturen, men också med stor aptit på män och livet i stort. Båda uppmanar till mod att gå sina egna vägar, och uppvisar återkommande misstro mot auktoriteter. Båda tycks också ha en hel del humor och viss självdistans, när de skriver om sina inte alltid så lyckade val i livet. När jag som läsare tar del av de här berättelserna, tillkommer dessutom en slags extra bonus. Richards får mig genom sina många musikreferenser att börja rota i mina egna och andras skivarkiv. Hur kommer det sig t ex att jag nästan glömt hur fantastiskt det svänger om Fats Dominos låtar Where did you stay, All by myself och Ain´t it a shame?! Jong väcker genom sina litterära utläggningar min nyfikenhet på både Philip Roths Portnoys besvär (1969) och John Updikes Par om par (1969). Korsbefruktningar inom den litterära världen, när den fungerar som bäst; och ytterligare skäl att fortsätta läsa, många olika slags böcker.
God fortsättning på det nya året! /Lena
Under min julledighet har jag läst både Keith Richards Livet (2010) och Erica Jongs Förföra demonen: att skriva för livet (2010). Två läsvärda böcker. Båda beskriver ett par färgstarka personligheter: en manlig artist som producerat fantastisk musik, men också dragit i sig lite för mycket droger; och en kvinnlig författare med stor kärlek till litteraturen, men också med stor aptit på män och livet i stort. Båda uppmanar till mod att gå sina egna vägar, och uppvisar återkommande misstro mot auktoriteter. Båda tycks också ha en hel del humor och viss självdistans, när de skriver om sina inte alltid så lyckade val i livet. När jag som läsare tar del av de här berättelserna, tillkommer dessutom en slags extra bonus. Richards får mig genom sina många musikreferenser att börja rota i mina egna och andras skivarkiv. Hur kommer det sig t ex att jag nästan glömt hur fantastiskt det svänger om Fats Dominos låtar Where did you stay, All by myself och Ain´t it a shame?! Jong väcker genom sina litterära utläggningar min nyfikenhet på både Philip Roths Portnoys besvär (1969) och John Updikes Par om par (1969). Korsbefruktningar inom den litterära världen, när den fungerar som bäst; och ytterligare skäl att fortsätta läsa, många olika slags böcker.
God fortsättning på det nya året! /Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar