Fredag klockan fem

Fredag eftermiddag, tio i fem. Vi ska snart stänga biblioteket och medborgarkontoret för den här veckan. En nyanländ familj, asylsökande från Pakistan, dyker upp i receptionen med stora leenden. Var kan man köpa en sladd till datorn? Finns det bara två affärer i Råneå? Var kan man hitta en begagnad cykel? När kommer det snö? Hur mycket kostar ett busskort till Luleå? Kan jag köra bil i Sverige fastän jag inte har något körkort? I Pakistan går det bra, där kör alla lite hur som helst! Har ni öppet imorgon också? Vi gör vårt bästa för att besvara frågorna på ett förståeligt sätt. Engelska språket fungerar ganska bra, även om modersmålet är urdu. De två barnen, en pojke på drygt två år, och en flicka på fem, är tystlåtna och tittar storögt på mig och Birgitta. Vad säger de där människorna? Vilka är de? Jag frågar föräldrarna om de kanske vill låna några böcker med sig hem till barnen. Nej, böckerna kan gå sönder. Det behövs inte. Klockan har nu slagit fem, och vi borde kanske ha bråttom hem. Jag har varit trött hela veckan, och sett fram emot helgen och lite paus. Jag kan dock inte låta bli att visa att vi har små böcker i kartong, som tål att läsas även av små händer. Barnen tar sig entusiastiskt an böckerna som jag plockar fram. Vi läser tillsammans och tittar på bilderna som illustrerar: "Mamma, pappa, storebror, morfar, mormor, katt, hund." Barnen ler. Sju nya ord, på svenska. Det här var kul. Den femåriga flickan blir modigare och öppnar sin jacka och visar upp sin fina pakistanska dräkt i lila. Den har mamma sytt, förstår jag. Föräldrarna vill dock fortfarande inte låna hem några böcker. Vi kommer tillbaka nästa vecka, då får vi se! Klockan har hunnit bli tjugo över fem. Vi har blivit fördröjda i vår stängning, men det känns bra inombords. Den här familjen spred positiv energi. Innan de lämnar oss har pappan också hunnit berätta att han jobbat med datorer i Pakistan, och mamman att hon varit hemma med barnen. Men nu när jag är i Sverige vill jag börja jobba! säger hon och ler stort. När jag går i riktning mot busstationen, för att åka hem till Luleå, står familjen i parken intill och vinkar, samtidigt som pappan fotograferar barnen och mamman. Det gäller att föreviga en av de första dagarna på den här platsen i norra Sverige. En plats som heter Råneå./ Lena